Neowlynn

Kapitel 2

I vad som kändes som en evighet var jag omsluten av mörker, och kämpade för att komma till medvetande.

Jag slog upp ögonen och stirrade upp på natthimlen. Jag tog ett djupt andetag, men hostade ut det igen när mina lungor fylldes med aska, samtidigt som jag satte mig upp.

Jag började nästan gråta när jag såg ruinerna av byn. Bara några träpelare stod kvar, resten hade förvandlats till aska. Vetefälten var förstörda. Alla timmar av slit, bortkastade.

Jag låg på en gräsplätt - den enda som inte var helt förstörd - nästan utanför byn. Min pilbåge och mitt pilkorger var kvar på min rygg.

Jag ställde mig långsamt upp, men föll ihop igen då en bultande huvudvärk attackerade mitt stackars huvud. Jag lyfte handen och kände efter. Mycket riktigt, där var det en bula.

Jag ville så gärna ligga kvar, men askan i luften täpte till mina lungor och jag fick svårt att andas.

Så jag reste mig försiktigt upp och haltade in i skogen.

Jag gick i vad som kändes i timmar, i den stora skogen, innan jag föll ihop. Jag har ingen anning om hur länge jag låg där men jag tror att jag somnade.

När jag vaknade sen kände jag mig mycket bättre. Huvudvärken hade gått ner litegrann. Jag låg i en liten glänta i skogen, bredvid en stor sten. När jag tittade upp mot himlen så var den ljustblå. Det är otroligt att hur illa det än går för dig så försätter jorden att snurra på som om inget hade hänt.

Jag började göra ett litet läger, en liten eld mot höstkylan och la granbarr som en liten bädd på marken. Jag la mig på bädden av barr och somnade på engång.

När jag vaknade vad himmelen mörk och molnig, varken månen eller stjärnorna syntes. Elden hade slocknat och det var riktigt kallt. Jag satte mig upp och gjorde snabbt upp en eld med hjälp av två tändstenar.

När elden hade fått fyr, satte jag mig så nära elden jag kunde utan att tända eld på mig själv.

Mitt huvud bultade fortfarande lite, så jag la mig ner och somnade om igen, med min pilbåge vid min sida.

När jag vaknade igen var elden släckt, igen, men solen lyste och värmde mig med sina underbara morgon strålar.

Jag reste mig försiktigt upp. Mitt huvud hade slutat göra ont, så jag började gå norrut, bort från byn eller ska man säga ruinerna av byn?

___________
Förlåt för ett dö tråkigt kapitel, det blir mer spännande senare!!

Puzz!!
//Moschinostrawberry