Neowlynn

Kapitel 21

~♡~Frahila's Pov~♡~
Det är tyst i staden Olendamyn. För tyst. Viden här tiden på dagen brukar stadens gator vara fulla av liv. Barn som jagar varandra. Försäljare som säljer grönsaker, kött och tyger.

Men nu är det helt tyst.

Jag kliver av min häst, Bruse, och börjar gå mot torget. Där borde det vara fullt med människor.

Jag gick förbi affärer, hus och barer. Snart svängde jag runt hörnet på ett hus som skulle ta mig till torget.

Men det som fanns framför mig fick mig att tvärstanna av chock.

Där var alla. De låg där i en hög mitt på torget.

Byborna av Olendamyn låg i en stor hög mitt på torget. De var döda, allihopa. Både män, kvinnor och barn.

Jag stirrade vidögt på den stora människo-högen framför mig. Vem skulle ha kunnat göra något sådant?

Jag vände mig om och sprang tillbaka till Bruse.

Jag stannade inte tills jag var tillbaka i byn
_______________________________________
"Så vad hände i Olendamyn?" Frågade Mathis.

"Jag vet inte. Det.. det var fruktansvärt." Mumlade jag. "De var alla döda. Kvinnor, män och barn. Ingen blev kvar." Mathis suckade tungt och skakade på huvudet.

"Vem skulle göra något sådant?" Muttrade han för sig själv. "Du borde vila lite Fra." Jag log lite försiktigt mot honom innan jag reste mig upp och gick.
_______________________________________
Det var mörkt ute på gatorna. Mörkare än vanligt. Det borde inte vara så här mörkt. Det var knappt att jag såg siluetten av min framsträckta.

Det som jag hade sett i Olendamyn störde mig fortfarande. Varför skulle någon göra något sådant. Vad var motivet? Det hade inte kunnat ha varit Kung Charles, han må vara grym men jag har svårt att tro att han skulle döda sitt eget folk utan anledning. Inte heller tror jag att det skulle kunna vara Anders. Varför skulle han göra det? Isånafall skulle han inte ha något att vinna, inga människor att härska över.

"Vi seeeer diiig.." Hörde jag en väsande röst säga. Jag stannade upp och försökte lokalisera rösten. Men det var lönlöst, det var för mörkt. "Vi vet att du var i staden, vi vet vad du gör." fortsatte den.

"Vem där?" Ropade jag. "Visa dig själv!"

"Du borde se dig för Frahila Daniles." Sa rösten igen. "Glöm inte att kolla bakom ryggen.." Sedan blev det tyst. För tyst.

Jag stod blixtstilla. Vågade knappt andas ifall ägaren till rösten var någonstans i närheten.

Jag vet inte hur länge jag hade stått där när jag hörde något som prasslade bakom mig. Jag sprang så fort jag kunde.

Åt fel håll.

Mot faran.

_______________________________________
Hahahaa...aa...haaa... cliffhanger..