Neowlynn

Kapitel 15

Alice's Pers.

Så fort de där isblå ögonen mötte mina backade jag bort från dörren. Personen hade sett mig.

Jag kommer dö. Tänkte jag förundrat för mig själv. Personen med de isblå ögonen klev ut genom dörren och granskade mig en stund innan den tryckte upp mig mot väggen. Personen tryckte sin arm mot min hals innan den började tala.

"Vart är den?" fräste personen lågt. Personens röst lät inte mänskligt alls. Den lät för raspig, för onaturlig.

"v-vadå för något?" raspade jag fram, det blev svårt att andas med personens arm mot min hals. Personen morrade lågt och tryckte sin arm hårdare mot min hals.

"lådan!" morrade han. "En mörk låda! Guld lås! Vart vart vart?!"

Lådan i mitt rum, tänkte jag, men orden som kom från min mun var något annat. "Jag vet inte." Sa jag utan att tänka efter. Personen morrade igen.

"Här är nyckeln." muttrade personen och tog fram en guldig nyckel ur hans ficka. "Den går till lådan. Ta den, om du hittar den, öppna den. Annars dödar jag dig." Viskade han i mitt öra. Jag ryste av obehag. Personen tog tag i min hand och la nyckeln i den, sedan var han borta. Jag drog efter andan, då trycket mot min hals var borta, och sjönk ner på knä.

Med nyckeln i min hand sprang jag snabbt därifrån. Min hals brändes och nyckelns vassa kant skärde in i min handflata.

Jag låste upp dörren till mitt rum, sprang in och smällde igen dörren efter mig. Jag stirrade på dörren i några sekunder medan jag försökte lugna ner min andning en smula innan jag vände mig mot min byrå. Där stod den, den mystiska lådan.

Jag gick varsamt fram till den, stoppade in nyckeln i hållet, den passade perfekt, och vred om. Ett lågt klick hördes från lådan.

Jag tog tag i locket och öppnade den sakta. Jag blundade och vände bort huvudet, beredd på en katastrof, men inget hände. Jag öppnade försiktigt ögonen och vände mig mot lådan än en gång.

Jag spärrade upp ögonen när jag såg innehållet.
_______________________________________
~♡~Inte redigerat~♡~

Mohahahahhaha....
Jag känner mig så elak. Ett kort kapitel OCH en cliffhanger. Damn, rude!

Nåväl, är man elak så är man. Mjao. Jag är en katt, katten Jamson... eller är det Janson, från Bamse. Okej det här gick överstyr...

Bye bye. Ses imorgon!