Neowlynn

Kapitel 13

Alice's pers

Jag följde efter Oliver till en korridor full med dörrar.

"Detta är var allas rum ligger." Sa han. "Ditt namn står på dörren." Jag tackade honom och vi tog farväl, för tillfället. Jag gick runt och läste alla namn. 'Marvin Olins', 'Ulric Indoesson' och många fler. Jag letade till jag hittade några jag kände igen 'Hadvar Andersson', 'Tomas Longer', 'Oliver Lokis', och 'Jace'. Konstigt, Jace har inget efternamn. Jag ryckte på axlarna och fortsatte leta efter mitt rum. 'Alice.' Stod det bara. Jag öppnade dörren och klev in.

Mitt rum var enkelt inrett med en säng, en byrå och en ställning där jag kan hänga mina vapen.

På byrån låg det en nyckel och en låda, jag plockade upp nyckeln och tänkte efter. Den kanske gick till rummet, jag gick ut ur mitt rum och provade nyckeln. Mycket riktigt, nyckeln passade. Jag gick vidare till den lilla lådan.

Jag tog upp den och satte mig på sängen. Lådan var av trä så mörkt att det nästan såg svart ut och på framsidan fanns det ett nyckelhål av det vackraste guld jag någonsin sett. Jag försökte sakta öppna locket, låst. Jag svor lågt och reste mig upp, lämnade lådan på sängen, för att leta reda på en nyckel.

Jag letade i vad som kändes som timmar innan jag gav upp. Suckandes slängde jag mig på sängen med lådan i mina händer. Jag stirrade på den, som om att den skulle öppnas av sig själv om jag stirrade tillräckligt länge.

"Varför är du här?" Mumlade jag. En idé slog mig och jag ställde tillbaka lådan på byrån. Jag gick ut genom dörren, låste efter mig och gick för att knacka på hos Tomas eller Hadvar. Jag stannade utan för Hadvar's dörr och lyfte handen för att knacka.

Knack knack knack.

Efter en stund så öppnades dörren av en sömndrucken Hadvar.

"Alice? Vad gör du uppe så här sent?" Frågade han. Jag rynkade på pannan, var klockan verkligen så mycket?

"Förlåt jag höll inte reda på tiden, vill du att jag ska komma tillbaka en annan gång?" Frågade jag. Han skakade på huvudet.

"Nej det är okej. Vad kan jag hjälpa dig med?" Jag log glatt mot honom.

"Har du en låda?" Frågade jag. Han rynkade förvirrat på pannan. "En mörk låda, som är låst den kanske låg på din byrå?" Han tänkte efter en stund innan han svarade.

"Nej.. jag har inte fått någon låda, men det vore nog bäst om du inte berättade för någon om den här lådan." Sa han. Nu var det min tur att bli förvirrad.

"Varför?" Frågade jag. Han ryckte på axlarna och kliade sig på näsan.

"Bara en känsla, men gå nu! Gå och lägg dig!" Jag nickade innan jag gick, precis innan jag gick in i mitt rum hörde jag hur hans dörr stängdes.

•▪•▪•▪•▪•▪•▪•▪•▪•▪•▪•▪•▪•▪•▪•▪•▪•▪•▪•▪•▪•▪•▪•▪•▪•

Nästa dag vaknade jag av ett högt störande ljud. Jag hasade mig ur sängen och gick trött fram till min byrå som var full av mörka kläder. Jag drog snabbt på mig en skjorta och ett par byxor. Innan jag gick så tog jag på mig mina stövlar och hängde på mig mina vapen. På vägen ut tog jag även nyckeln till min dörr.

Precis innan jag gick ut genom dörren såg jag den, den var enkel och brun men den såg vacker ut i mina ögon. En hårborste. Jag sprang fram till den och drog den genom mitt hår tills det inte längre fanns några tovor i håret. Bredvid hårborsten låg det en hårrem, jag satte snabbt upp håret innan jag gick.

Utanför i korridoren var det fullt av män, men ljudet jag hade vaknat av var en man som gick runt och slog ihop två kastrullock. Jag letade snabbt reda på Hadvar och Tomas som stod bredvid varandra vid den ena väggen. Jag gick snabbt fram till de.

"Vad händer?" Frågade jag. Tomas vände sig mot mig med ett leende.

"De gör så här varje morgon, vi ska få reda på vart vi ska och vad vi ska göra idag." Svarade Hadvar. Jag nickade för att visa att jag förstod. Snart så klev William, mannen med det svarta håret och de grå ögonen, fram och alla tystnade.

"God morgon, idag är det lördag så vi ska träna idag." Sa han. "Valparna följer med Roland." Flera av männen följde med Roland som började gå iväg. "Medlemmarna ska vara med Jakob, kämparna Noris, spanarna följer med Kalo, lönnmördarna följer med Lokin." Fler och fler män gick iväg. Tomas log mot mig.

"Jag är lönnmördare, lycka till." Sa han innan han gick.

"Kaptenerna följer med mig och Damian." Fortsatte William. "Alice. Du följer med mig." Alla olika ranker gick åt olika håll. Jag gick längst bak i klungan av män, lyssnade på männens konversationer.

Helt plötsligt så gick William bredvid mig, han måste ha saktat ner tills vi var bredvid varandra.

"Hej." Sa han. Jag tittade försiktigt upp på honom.

"Hej." Sa jag tyst. Han log varmt mot mig.

"Jag tänkte att jag skulle berätta schemat och reglerna för dig." Sa han. Jag nickade åt honom att fortsätta. "På måndagar, onsdagar och fredagar har vi uppdrag, olika svåra beroende på hur erfaren du är." Förklarade han. Jag nickade förstående. "På tisdagar och torsdagar har vi mindre tävlingar och på lördagar och söndagar tränar vi. Förstår du?" Fortsatte han.

"Måndagar, onsdagar och fredagar uppdrag, tisdagar och torsdagar tävlingar, lördagar och söndagar träning." Mumlade jag. Han nickade.

"Bra. Reglerna är enkla, döda inte någon, stjäl inte, håll tiden och gör ditt bästa." Fortsatte han. "Kom ihåg att om du har några frågor så är det bara att fråga." När detta var sagt så gick han tillbaka längst fram. Jag suckade för mig själv.

•▪•▪•▪•▪•▪•▪•▪•▪•▪•▪•▪•▪•▪•▪•▪•

Vi gick en stund innan vi stannade framför en robust trädörr. En man med rödaktigt hår, troligen Damien, öppnade dörren och klev in. Männen, och jag, följde efter.

"Välkommen till Kaptenernas träningslokal!" Ropade han.
_______________________________________
Sådär, ett nytt kapitel! Det hände inte så mycket i detta kapitel och det var ganska konstigt..... Men snart så mina små jordgubbar.

Jag kom på att jag låter väldigt mycket som en.. ehmm.. pedofil när jag skriver Mina små jordgubbar.. hehe.. Pinsamt.

Iallafall, glöm inte att komma på frågot till min frågestund! Hejdå!