Neowlynn

Kapitel 24

~♡~Alice's POV~♡~

Stallet var en byggnad som var dolt i skuggan av några träd. Dess brun-gröna färg gjorde att den nästan smälte in i skogen bakom.

Vi gick in genom en robust port gjort av ett mörkt trädslag. Jag såg mig omkring i stallet innan jag ställde mig med de andra vid en av de ljus målade väggarna. Jag lutade mig mot väggen bakom mig, vilket fick halmen som var utspritt på golvet att knastra under mina stövlar. Längs väggarna stod flera hästar i olika storlekar, raser och färger.

Oliver gick fram till en häst och klappade den på halsen.

"Jace sa att jag skulle dela ut hästar till er." Sa han. Jag himlade med ögonen när Torvir gav ifrån sig ett argt läte. "Det här är Natalia." Fortsatte han och klappade Natalia på halsen igen. "Hon är ett snabbt och starkt sto. Ärligt talat så är hon mångas favorit." Natalia var ett vackert skimmel och hennes svarta man blänkte i ljuset från facklorna på väggarna. "Vad sägs som att du rider henne Alice?"

Jag tittade snabbt upp när mitt namn nämndes. Oliver gav mig ett flörtigt leende och räckte mig tyglarna. Jag tog osäkert emot de och tittade frågande på honom.

"Hästarna har redan blivit förbereda så du kan gå ut och vänta så kommer vi snart." Sa han och flinade mot mig. Jag gjorde som han sa och gick ut genom porten, som en kort man med rufsigt blont kort hår höll upp för mig.

"Hej tjejen." Sa jag till Natalia att klappade henne på halsen.

Oliver var en väldigt förvirrande människa. Den ena stunden var han trevlig och den andra så var han kaxig och alldeles för självsäker. Jag skakade på huvudet för att rensa tankarna, men det ända jag uppnådde var att göra mig nervös inför uppdraget.

Snart kom mannen med ärret ut med en brun häst. Hans bruna hår föll ner i han ögon och han ärr verkade nästan stå ut mot hans solbrända hud. Trots hans ärr så såg han bruna ögon mjuka och vänliga ut. Han log lite mot mig när han kom ut.

"Hej!" Sa han glatt. "Jag heter Tor och du är Alice!" Jag lyfte ett ögonbryn med kunde inte låta bli att le åt hans entusiasm. "Det här är Katla." Sa han och gestikulerade mot sin häst. "Hon är jättebra, jag har ridit med henne på flera uppdrag."

"Hur många uppdrag har du varit på?" Frågade jag. Hans glada humör gjorde det enkelt att prata med honom. Han verkade räkna i huvudet en stund innan han svarade.

"Det här blir mitt trettonde." Sa han med ett leende. "Lite läskigt faktiskt. Tretton är ett oturs nummer. Om man tror på sådant förstås." Jag skrattade till. "Det här är faktiskt bara Torvir's andra uppdrag." Jag lyfte på ögonbrynen. Torvir's attityd hade fått mig att tro att han hade gjort det här många gånger förut.

"Jag vet!" Fortsatte han som om att jag hade svarat. "Låt honom inte veta att jag har sagt detta men han är faktiskt en ganska bra krigare."

"Jag lovar." Skrattade jag. Tor log mot mig och öppnade munnen för att säga något, men stängde den igen när någon annan kom ut.

"Ni verkar ha kul här ute." Sa han, det var alv-mannen. Jag undrade lite snabbt om han faktiskt hade alviskt blod i sina ådror, om alver fanns förstås. Tor harklade sig innan han svarade.

"Ja.." Muttrade han. "Alice, det här är Log. Log, det här är Alice." Jag räckte fram handen som inte höll i Natalia's tyglar. Log sneglade på min hand en stund innan han räckte fram sin egen. " Ursäkta Log, han har haft flera dåliga upplevelser med kvinnor." sa Tor.

"Håll käften Tor!" Fräste Log och tog ett utmanade steg mot Tor. Min blick skiftande mellan de två männen, de verkade ha ett förflutet.

Tor skrattade till och höll upp lediga hand i en avväpnande gest. Log fnös och tittade mot stallporten. En obekväm tystnad föll över oss medan vi väntade på de andra.

En efter en kom männen ut. En man med smutsbrunt hår, kantigt ansikte och en smal mun som hette  Torvir. Mannen som saknade en hand, Järn-Hand hade blont hår som gick till hans axlar och blå ögon. En annan som hade korpsvart hår, smalt ansikte och små sneda ögon, som hette Frank. En man som hette Oskar hade brunt kort hår, starka käk ben och stora gröna ögon. Sedan kom en man som hette David ut, han hade mörkbrunt hår uppsatt i en knut på huvudet och mörka, mystiska ögon.

Till sist kom Oliver ut, han satte upp på sin häst och gestikulerade åt oss andra att göra det samma.

När alla hade satt upp på sina hästar så satte vi iväg.
___________________
Solen sken ner på oss där vi red. Hästarnas hovar dundrade mot marken under oss.

Vi red för tillfället över en stor äng ungefär tre timmar ifrån grottan. En tystnad hade fallit över oss för ungefär två timmar sedan, diskussionerna hade dött ner, var och en av oss hade förlorat sig i ljudet av hur hästarnas hovar möter marken.

Natalia hade visat sig vara en snabb och uthållig häst. Hon verkade näst intill outtröttlig, medan de andras hästar hade börjat snubbla till av trötthet så tog hon lätt täten.

Vi hade tagit en paus för ungefär tio minuter sedan, vi hade satt oss i en glänta, ätit bröd och druckit vatten och låtit hästarna vila en stund innan vi bar iväg igen.

Efter ett tag började Oliver, som var längst fram, sakta in tills han kom fram i skritt. Vi var snabba med att följa hans exempel.

"Hör upp allihopa!" Ropade han. "Banditerna vi är här för att stoppa har plundrat byn som ligger på andra sidan träddungen." han gestikulerade mot dungen framför oss. "Jag vet inte vad som kommer finnas där, om byborna är kvar, om de kommer välkomna oss eller försöka jaga bort oss. Jag vet inte heller om banditerna är där eller inte."

"Jag tror vi alla förstår det." Fnös Torvir. Jag himlade med ögonen, han verkade inte veta när det var dags att sluta.

Oliver ignorerade honom och satte av mot träddungen i trav.

Jag tog ett djupt andetag och förberedde mig.
_______________________
Där ser man, där ser man. Ett nytt kapitel, efter si-sådär tjugo år.

Ärligt talat så har jag lite svårt för Wattpad, för att om det är någonting som man har skrivit förut som inte längre funkar så går det inte att ändra för att man har redan publicerat det och folk har läst det..

Men men.

Fråga: Vad tror ni kommer hända i framtiden för Alice?