Neowlynn

Kapitel 11

Jag tryckte upp trädörren och tittade in. Rummet framför mig var stort och var inrett med bord och stolar. Runt vissa av borden satt män och åt och vid den ena väggen stod ett annat stort bord fullt med mat där det stod några män som fyllde sina tallrikar med kött och potatis. Det här var Neowlynn's Lyckas matsal.

Lukten av mat slog mig som en hink med iskallt vatten. Min mage började kurra och min mun vattnades, när var det senast jag hade ätit? Vid 'Blå Burken'?

Jag gick tvekande fram till bordet med mat och tog en tallrik. Jag lastade min tallrik med kött, potatis, bröd och en mugg vatten innan jag gick bort till ett tomt bord och satte mig. Maten smakade utsökt, men det bästa i livet varar aldrig länge för snart satte sig en medelålders man framför mig och störde min matro.

Jag kollade upp från min mat. Mannen granskade mig en stund innan han började tala.

"Så, vad heter du?" Frågade han, hans röst var mörk och lät trevlig.

"Alice" mumlade jag. Han log mot mig och nickade.

"Hadvar!" Sa han och sträckte fram handen. Jag tog tag i hans hand och skakade. Hans leende blev bredare. "Jag såg när du slogs, det var väldigt intressant." Jag nickade kort. Såklart att han tyckte det, jag är ju en flicka och de kan inte slåss. Snart satte ännu en man vid bordet.

"Hej!" sa han. Jag sneglade på honom, hans orangea hår nådde ner till hans axlar och hans blå ögon såg vänliga ut. Jag mumlade ut ett blygt 'Hej'. De två männen log mot mig. "Jag heter Tomas." sa han glatt. Jag nickade kort.

"Alice." sa jag och vi skakade hand. Snart så hade jag, Hadvar och Tomas en livlig konversation om stridstekniker. Några timmar senare började tröttheten krypa upp på mig, så jag ursäktade mig och gick ifrån bordet.

När jag kom ut i korridoren var det dödstyst, nästan lite läskigt. Min hand gick automatiskt till hantaget till mitt svärd som var fäst i mitt bälte. Männen hade tagit med sig mina vapen efter att jag hade svimmat. Jag tittade mig omkring. Borde det inte vara fullt med folk här? Det kan väl inte vara så sent?

Jag gick tvekande fram till en dörr, nej en port, och öppnade den men bara så att jag skulle kunna kika in.

Rummet bakom dörren var vackert men tomt. Väggarna var målad i en hemtrevlig blåfärg och i taket hängde ett ljus. Jag rynkade pannan och gick in. Ljuset var konstigt, den lyste blått och den rörde sig inte som vanliga ljus utan var helt stilla. Hur de hade lyckats få den stt hänga i taket var ett mysterium.

Det hängde några speglar på väggarna men annars var rummet helt tomt. När jag tog några steg framåt yrde dammet runt mig. Det hade nog inte varit någon här inne på flera år, vilket var konstigt för någon måste ha tänt det konstiga, blå ljuset.

Jag gick fram till spegeln och stirrade på människan framför mig. Det var inte längre en flicka som stirrade tillbaka på mig utan en kvinna. Mitt ansikte hade smalnat av en aning, jag hade blivit mycket längre och kraftigare men även mycket magrare. Det fanns även en ny sorts gnista i mina gröna ögon. Mitt förut så ljusa hår hade mörknat en aning och såg nu gyllene ut. Det kan ha varit smutsen och tovorna som fick det att se mörkare ut. Jag behövde verkligen tvätta mig.

Röster utanför dörren väckte mig ur min dvala. Snabbt joggade jag fram till porten och kikade ut. Tomt. Konstigt, jag kunde ha svurit på att jag hade hört röster. Jag ryckte på axlarna, klev ut i korridoren och gick vidare.

Snart så träffade jag på en ung man med blondt hår och mörka ögon. Han granskade mig en sekund innan han öppnade munnen för att tala.

"Kan jag hjälpa dig med något?" Frågade han. Jag vände mig mot honom med ett leende.

"Ja faktiskt, vet du om det finns ett ställe att tvätta sig på?" Frågade jag. Han nickade som svar.

"Ja, man kan även tvätta sina kläder där." Förklarade han. "Följ med!" Han började gå med mig strax efter.

Efter några minuter stannade han framför en dörr. "Här inne kan du tvätta dig. Vill du att jag väntar här eller klarar du dig själv?" Frågade han. Jag nickade kort innan jag svarade.

"Kan du stanna här? Jag behöver nog mer hjälp efter." Han nickade och jag gick in. I rummet fanns det flera dörrar, jag gick fram till en och öppnade. Bakom dörren fanns det en balja, utan vatten, och handdukar. Jag rynkade pannan, hur ska man kunna tvätta sig utan vatten?

Jag såg mig omkring tills jag såg flera hinkar fyllda med vatten. När jag kände på vatten var det varmt, perfekt att tvätta sig i. Jag rynkade på pannan, vad är det med det här stället? Jag tog en hink med vatten och hällde i innehållet i baljan. Jag tog av mig de mörka kläderna, kastade av mig stövlarna och la mina vapen, pilbågen med pilarna, knivarna och svärdet på kläderna som låg i en hög på golvet.

Jag klev långsamt ner i vattnet och suckade när det varma vattnet omslöt min kropp. Jag bara låg där ett tag innan jag kom på att den unga mannen troligen väntade på mig. Jag såg mig omkring tills jag hittade en tvål som jag smorde in min kropp och mitt hår med.

Jag höll för min näsa med höger hand och tog tag i kanten på baljan med vänster innan jag dök ner i vattnet för att få bort tvålen. Snart kom jag upp ur vattnet och andades girigt in luften. Jag klev snabbt ur baljan och torkade mig med en handduk innan jag klädde på mig mina kläder igen.

När jag öppnade dörren ut till korridoren stod den unga mannen kvar. Han räckte fram sin hand mot mig.

"Jag heter Oliver." Sa han, jag tog hans hand utsträckta och presenterade mig innan vi började gå. "Så, vart vill du någonstans?" Frågade han. Jag tänkte efter en stund innan jag svarade.

"Vartsomhelst där det finns en hårborste." Muttrade jag irriterat samtidigt som jag drog fingrarna genom mitt blöta toviga hår. Han skrattade till och svängde av till vänster vid en korsning.

"Jag tror att det finns en hårborste i ditt rum." Sa han.
_______________________________________
Sådär, ett kapitel.. på en måndag.. WHAT!?!?

Ja.. som ni kanske vet (om ni läser mina meddelande) så har jag ett maraton över lovet. Jag kanske lägger ur flera gånger per dag om jag hinner.

Jag håller samtidigt på att samla frågor till en frågestund, så fråga på.

Ja, som ni kanske märker så håller jag på med mycket just nu, när det gäller berättelsen.

Tack!!

Hejdå Jordgubbarna!!