Neowlynn

Kapitel 14

Rummet framför mig var stort. Längs väggarna fanns det måltavlor och träningsdockor fyllda av halm. Mitt i rummet låg en tjock matta.

Damien började läsa upp namn, vilka som ska gå vart. Jag zoonade ut tills jag hörde mitt namn och någonting om bågskytte. Jag följde efter några andra män till måltavlorna och vi ställde oss framför en varsin måltavla.

Snart kom Damien gående med famnen full av pilbågar. Han släppte försiktigt ner de på golvet.

"Det här är pilbågarna ni ska använda, pilar ligger där borta!" Sa han och pekade åt ett håll. Sedan så gick det några minuter då han förklarade hur man använde en pilbåge. "Är det någon som har skjutit med pilbågen förut?" Frågade han. Några män räckte upp sin hand, jag var inte långt efter.

"Du, du och du!" Sa Damien och pekade ut tre män som hade räckt upp sina händer. "Kom fram här." De gick fram till Damien och tog emot pilbågarna som han räckte dem. Damien gestikulerade åt oss att följa med honom, vilket vi gjorde. Vi gick fram till bordet med pilar och Damien sa till de tre männen att välja en pilsort.

En av männen, en äldre man med rynkor i ansiktet, valde en pil av något mörkt träslag som jag inte kände igen. En annan man som såg väldigt ung ut, inte äldre än 18, valde samma som den äldre mannen, troligen för att han trodde att eftersom att han är äldre så vet han vad som är bäst. Den sista mannen valde ett ljust träslag.

När de hade valt så gick vi tillbaka till måltavlorna. De tre männen fick en varsin båge och ställde sig framför en varsin måltavla.

"Varsågoda, visa vad ni kan." Sa Damien. De tre männen sköt mot måltavlorna nästan i synk. Den älste och den yngste mannen träffade ganska långt ut medan den tredje mannen träffade längre mot mittenringarna. Damien skakade besviket på huvudet, tog en bågen, en pil och sköt mot måltavlan. Pilen träffade ringen närmast mitten.

"Är det någon som tror sig kunna göra bättre ifrån sig?" Frågade Damien långsamt, som om att han pratade med ett gäng barn. Ingen rörde sig. Damien granskade oss en stund innan hans blick stannade vid mig. "Alice, kom här." Sa han. Jag gick långsamt fram och sällde mig framför honom. "Välj en pil och båge." Fortsatte han.

Jag tog genast min båge från min rygg och en av mina pilar från mitt koger.

"Okej då, varsågod. Samma tavla som jag använde." Sa han. Jag vände mig om och sköt, utan att tänka. Den träffade endast några centimeter från mitten, närmare mitten än Damiens. Jag hörde hur någon långsamt klappade händerna bakom mig. Jag vände mig om och såg att William kom gående.

"Fint." Sa han. "Damien tycker du inte att hon är klar här?" Damien tänkte efter en stund innan han svarade.

"Visst, hon kan få gå och leka med leksakssvärd." Muttrade han. William fnös innan han bad mig följa med. Vi gick fram till några män som slogs med träsvärd vid den ena väggen.

"Bara ta ett träsvärd som känns bra." Sa William kort. Jag nickade för att visa att jag förstod innan jag gick bort till en låda med träsvärd och valde ut ett som kändes bra i handen. Jag gick tillbaka till William och väntade på att han skulle säga vad jag slulle göra. "Liam! Kom här!" Ropade William. Snart kom en pojke i min ålder gående med ett träsvärd i handen. William förklarade snabbt att detta inte var en allvarlig match utan vi skulle bara lära oss nya tekniker.

När han var klar satte vi igång.
_______________________________________
När vi var klara med träningen var jag helt utbränd. Alla rankerna gick i samlad grupp mot korridorerna där vi sov. Jag gick med Tomas och Hadvar.

"Hur ska man kunna hålla koll på tiden här inne?" frågade jag efter ett tag. Tomas vände sig mot mig och kollade på mig som om att jag vore dum i huvudet, och det kanske jag var, Hadvar ignorerade min fråga och fortsatte kolla rakt framåt.

"Har du inte sett alla konstiga saker som visar solens väg?" frågade han. Jag rynkade på pannan och skakade på huvudet. "Det är som en konstig bild som rör på sig samtidigt som solen så man ser vart solen ligger på himlen." förklarade han tålmodigt. Jag nickade sakta. "Där!" utbrast han plötsligt och pekade. Jag följde med blicken dit han pekade. Mycket riktigt, där på väggen hängde en sorts blid med en gul prick och en grå prick. Tomas gestikulerade åt mig att följa med honom och gick fram till den konstiga bilden.

"Det här är solen." sa han och pekade på den gula pricken. "och det här är månen." fortsatte han och pekade på den grå pricken. "Efter som att båda syns på bilden så är månen på väg upp och som du ser är solen på väg ner.'" förklarade han. Jag nickade för att visade att jag förstod och vi gick vidare.

Vi kom snart fram korridoren och alla gick in till sig. Jag stannade framför min dörr och skulle just fiska upp min nyckel ur min ficka, för att låsa upp dörren, då jag hörde ett ljud, som om att någon välte något tungt. Jag stannade upp och kollade runt. Ingen annan var ute, jag var ensam. Jag suckade för mig själv: jag borde verkligen inte kolla upp det där, jag kommer bara hamna i trubbel. Men min nyfikenhet fick övertaget, så jag lämnade min dörr och gick för att undersöka källan till ljudet. Jag gick helt själv genom de mörka korridorerna, den enda ljuskällan kom ifrån de svagt glödande facklorna.

Efter ett tag hördes ljudet igen, högre den här gången, det kom ifrån det tomma rummet med det konstiga blå ljuset. Jag stannade framför porten till rummet, som stod på glänt, och kikade in. Där inne stod det en svartklädd person med huva. Jag stannade utanför rummet och granskade personen. Personen där inne verkade leta efter någonting, gick runt i rummet och röjde upp dammet. Efter en stund vände sig personen sig mot mig.

Isblå ögon mötte mina gröna.

Sådär männsikor, ett nytt kapitel. Äntligen :) Förlåt för den där elaka 'cliffhangern' mitt fel. ;)

Vi ses på torsdag! (förhoppningsvis)

♡Inte redigerad♡