Hon & han » f.s

F e m

"Call me maybe? 03130492 ;)
/ självupptagna idioten <3"
Stod det och jag himlade med ögonen. Jag skrynklade ihop lappen och stoppade den i fickan. Lappen skulle jag slänga senare, efter lektionen. Nu var jag påväg mot matten, som var något utav det sämsta jag visste. Hallå, varför hålla på med lätta ekvationer hela dagen? ( egentligen bara i en timme men jaja ). Klassrummet var fullt och jag satte mig jämte Natta. Det fnissades och pratades i klassen tills de välkända klackarna ekade i korridoren. Alla satte sig och tystnade när Mia kom in. Som vanligt var det en tom stol när Mia startade igång.
"Låt oss börja" sa hon uttråkat. Plötsligt sprang någon flåsande in i klassrummet och jag himlade med ögonen.
"Felix" sa Mia avskyvärt.
"Du kan ju fortsätta" sa han lika kaxigt tillbaka. Mia vände sig mot tavlan och skrev upp en algoritm ( en uppställning för dom som inte fattar ) och några räckte upp handen. Jag orkade förklara just nu utan sneglade mot Felix. Han viskade med sina vänner och jag kände en lapp kastas i ryggen på mig. Jag öppnade den och himlade med ögonen.
"Hej;)" prydde pappret och jag tittade surt mot felix. Jag svarade ett "hejdå;)" på baksidan av pappret och kastade tillbaka det. Jag såg i ögonvrån hur Felix öppnade papperslappen och flinade. Jag vände blicken framåt och koncentrerade mig på tavlan. Felix blick brände i nacken. Plötsligt ringde klockan till min räddning och jag suckade lättat. Klassrummet utrymdes och jag packade ihop mina grejer. Jag sprang ut ur klassrummet och styrde stegen mot mitt skåp. Korridoren var trång, så det var svårt att ta sig fram. Men tillslut skymtade jag en skåprad med mitt skåp i. Jag joggade fram och vred om med nyckeln jag plockade fram. Inuti stoppade jag i böckerna och såg Felix komma. Jag skulle precis stänga skåpet när hans flin brände i nacken.
"Vad fan vill du?!" muttrade jag surt.
"Säga hej" mumlade han flinandes. Ilskan för att se honom tog över och jag gjorde första bästa för att inte se honom. Men det var inte så smart, tyvärr. Jag smällde igen skåpet på hans näsa och han gnydde med smärta i blicken.
"Fuck you" sa han och blängde surt.
"Sluta stalka mig då" muttrade jag surt och gick mot matsalen eftersom min mage inte fått i sig något på hela dagen sen frukost.

Inne i matsalen kände jag genast lukten av tacos, som jag älskade. Jag gick mot disken med mat och tog en tallrik. Mycket riktigt som jag trodde, så var det tacos. Jag tog massa grönsaker och lite kött och tittade mig runt på var jag skulle sitta. Men den tanken självklar, Natta var ju den personen jag tyckte om mest egentligen. Mina ben ökade tempot och möttes av Nattas glada skimrande ögon.
"Let me guess, Felix?" sa jag och fnissade. Hon nickade och tittade på mig med nöjda ögon.
"Han pratade med mig, på riktigt"
"Mm" mumlade jag och åt av maten.
"Han är säkert jättesnä-" sa jag innan håret klibbade och det brände i nacken. Det var då jag fick nog. Utan att jag vände mig om, visste jag vem det var. Idioten. Jag vände mig om och såg honom flina med dina vänner.
"Du tror du är så bra?" sa jag med ilskan som bara ville slå någon.
"Ey girl, jag tror inte, jag vet" sa Felix och flinade.
"Ey boy, ska jag säga vad jag tror? Att du är en idiot" sa jag innan jag tog fram min tallrik och gjorde det ingen fick göra mot skolans populäraste kille.

Hans hår - som mitt - var fullt med mat och han tittade surt mot mig.
"Eller förresten, jag tror inte, jag vet" sa jag med samma röst som Felix och lämnade matsalen för att ta mig till toaletten för att ta ut det äckliga i håret. Jävla idiot som tror han kan förstöra mitt liv.

Jag suger på att skriva, jag vet