Hon & han » f.s

T j u g o f y r a

3 dagar senare:
Alla packade sina väskor och busschauffören på hotellet stoppade ner de i bussen. Jag suckade och tittade mig omkring. Veckan i Barcelona hade gått fort som blixten, och i början hade jag aldrig trott att det skulle bli en kyss mellan mig och Felix. Efteråt blev det lite stelt, och vi träffades bara på kvällen när vi skulle sova. Annars var det väl en helt okej vecka. När vi steg på bussen ropade Mia att man skulle sitta jämte sin rumskompis. Jag letade med blicken efter Felix, men egentligen skulle jag ju sitta med Max. Men ända sedan kvällen vi nästan blev avslöjade på var vi tvungna att hålla masken. Om Mia märkte att jag gick tillbaka till Max skulle hon börja misstänka något. Och då såg jag honom. Han stod fem meter ifrån mig, och såg mig rakt i ögonen. Jag log, då han var så vacker. Okej, jag erkänner. Jag har känslor för honom. Jag har känslor för den självupptagna Felix, så mycket som jag hatade det, älskade jag det. Nu stod han nära och sa;
"Så, vill du sitta längst in?"
"Eller längst ut?"
"Det spelar ingen roll." log jag. Han satte sig då längst ut och jag längst in, mot fönstret. Bussen startade, och började köra. Jag pluggade in hörlurarna, och lutade pannan mot fönstret. Utanför svischade träd förbi, och solen satt lågt på himlen. Himlen var svagt rosa, och jag misstänkte att klockan började gå mot kväll. Plötsligt rös jag till när Felix hand letade sig mot min. När han fann min hand flätade han ihop den.
"Vad gör du?" fnissade jag.
"Vadå? Ingenting." svarade han och tittade på mig. Jag såg på Felix och märkte hur han funderade.
"Vad tänker du på?" mumlar jag tyst.
"dig"

Bussen hade precis stannat och vi smög in på flygplatsen. Fortfarande var Felix hand i min. Vi steg på planet och mörkret hade lagt sig på himlen. Mina ögon blev tyngre, men jag ville vara vaken. När jag sneglade mot Felix håll såg jag hur han sov, djupt. Jag lutade huvudet mot hans bröstkorg och log. Det var det mysigaste stället jag visste.
"Du Sandra, jag sover inte" flinade han. Jag rodnade och muttrade tillbaka;
"Shut up Felix, jag är trött"
"Jag med"

Jag slog upp ögonen och såg mi omkring. Jag var inte i någon säng, utan på flygplanet. Utanför syntes frost på rutan, och molnen såg ut som bomull. Jag kände igen den välkända robotrösten,
"We are right now arriving to Stockholm in 10 minutes. Please put your seatbelts on and relax."
Jag satte på bältet och nu var även Felix vaken.

Plötsligt lutade planet neråt och jag fick lock för öronen. Ett kraftigt ryck fick planet att landa på mark. Vi var framme i Sverige, och vädret var typiskt. Det regnade, och de grå molnen gick inte att missa.
"Welcome to sweden" morrade jag surt.
Vi samlades i en grupp och Mia ropade upp oss. Jag hade helt klart tröttnat, och när hon ropade upp mitt namn svarade jag fort,
"Men ja?"
Vi tog våra resväskor, och rullade iväg med dom. Utanför sa vi hejdå till Mia eftersom föräldrarna skulle hämta oss här. Det kryllade av oroliga föräldrar och jag himlade med ögonen. Då kom jag på, att idag var det fredag, inte lördag. Mamma trodde det var imorgon jag skulle komma! Jag letade frustrerat efter mobilen i väskan men antog att den satt längst ner.
"Sandra!" ropade änglarösten Felix. Jag tittade upp och möttes av hans fina ansikte.
"Vill du hänga med mig till killarna?"
"Killarna?" frågade jag.
"Killarna, the fooo du vet." då lös en lampa i huvudet upp.
"Eh, om det är okej med dig?" frågade jag ängsligt.
"Seriöst? Såklart!" jag pustade ut och följdes till hans moppe och undrade hur två stora resväskor skulle få plats.
"Hahah, oroa dig inte! Resväskorna åker i bilen" sa han och pekade på en fin vit volvo. Antagligen hans föräldrars. Jag satte mig osäkert på mopeden och undrade var bältet fanns.
"Du får hålla i här" flinade han och pekade på hans mage. Jag himlade med ögonen och höll, hårt.
"Felix, är detta en bra id-" hann jag säga innan mopeden fick upp en fart som fick mig att må illa.

Vi kom fram till en studio, som jag hade sett förut. Men som vanligt, hade jag inte brytt mig. Felix öppnade dörrarna och inuti var det fina möbler, och ett rum. Vi gick in där och en danssalen uppenbarade sig. Så det var här, the fooo "dansade" alltså..
"Omaaar, Oscaaaar, Ollyyyyy!" ropade Felix och jag skrattade åt hur roligt det lät. Plötsligt hoppade tre killar fram och även en tjej. Hon kom fram till mig, och presenterade sig.
"Ja är Moa, Omars flickvän" sa hon och pekade på den galnaste av de alla. Jag fnissade och nickade. Jag gillade henne redan. De andra presenterade sig och jag förstår hur Felix tycker om de.
"Så, vem är du?" frågar Oscar, även kallad Olly.
"Jag ä-"
Felix avbröt mig.
"Hon är Sandra, min flickvän"
Jag log och vi steg närmre.
"Flickvän, huh?" fnittrade jag.
"Flickvän." sa han innan han kysste mig och jag log så mycket inombords. Samma blixtar som förra gången, kom fram, fast ännu starkare. Det var då jag förstod, han var som en drog. Ju mer jag försökte avstå, ju mer beroende blev jag. Jag älskar honom, mer än jag borde. Felix, Felix Sandman.

The end ♡

Slut på berättelsen! Det har varit så kul att skriva den! Tack för allt, och jag hoppas ni har tyckt det var kul att läsa. Vet att den inte var den bästa, men helt okej hoppas jag. ☻