Hon & han » f.s

E l v a

En silhuett närmade sig och jag tog ett djupt andetag.
"Så du behövde mig trots allt?" flinade han.
"Jag är inte på humör" mumlade jag och försökte ha en så stadig röst som möjligt. Men jag lyckades inte så bra.
"Vad har hänt?" undrade han med len röst.
"Bara kör mig, hem" suckade jag. Han nickade och närmade sig mig. Jag knep ihop ögonen och fick bilden av killen från innan i huvudet. Men det Felix gjorde var att ge mig en stor kram, och jag log. Det var precis det jag behövde. Att Felix Sandman, skolans idiot kunde få mig att må så bra var underligt. Men när kramen tog slut visade han mig till sin bil och öppnade bildörren. Jag satte mig och väntade på att han skulle sätta sig i förarsätet.

Han gasade på och jag hade en krypande känsla i magen. Då och då sneglade jag på honom, men vände bort huvudet så fort han tittade tillbaka.

"Så, tack för skjutsen" mumlade jag och släpade benen mot dörren.
"Det var det minsta jag kunde göra, Sandra" log Felix.
"Men, ses på måndag?" frågade han.
"Tror det" svarade jag. När Felix lämnade uppfarten log jag som ett fån. Men så fort jag återfick mina tankar om hur Felix egentligen var så försvann leendet. Felix var ju fortfarande en idiot, eller typ. Eller, jag vet inte. Så som han har betett sig, vet jag inte. Ena stunden är han en idiot men i andra stunden är han en snäll oskyldig pojke. Jag hatar det. Kan han inte bara vara normal? Och, han har börjat ändra på mig. Jag kanske inte vågar erkänna att jag har känslor, men det har jag verkligen inte. Men om jag hade, hur hade det varit då? Jag vet inte, och jag bryr mig inte. Eller kanske.

Men OMG, igår hade jag ungefär 560 läsare, och idag mer än 970!! Vi är jätte nära 1000 reads!! Tack så sjukt mycket! <3