Våga älska..igen - Alexis & Mr Clay

Kapitel 17 - Det förflutna 3

Det förflutna

Jag tar på mig luvan och springer ut från sjukhuset. Inte ska dem göra sånt där för mig! Jag går hela vägen. Har ingen aning vart jag ska. Allt känns som en mardröm. Jag vill hem men jag kan inte. Jag känner mig äcklig, ensam och kall. Även fast det är mitt på sommaren så fryser jag. Det är nog adrenalinet..

Påvägen ser jag dem här killarna som var i det rummet...mitt hjärta stannar. Jag vet inte vad jag ska göra. Dem får syn på mig och jag försöker ignorera. Jag är förbannad. Allt är deras fel.

Jag går fram till dem, knuffar en av dem.

-Allt är ditt fel! Vad fan har ni gjort, vad gjorde ni mot oss! Skriker jag och killen tar tag i mina armar och slänger ner mig på marken. Jag faller ner ganska hårt. I den stunden inser jag vilket stort misstag jag har gjort, varför gick jag fram till dem?

Han kommer närmare mig och tar tag i min arm. Han trycker hårt.

-Om du pratar om oss eller något kommer jag bryta den här armen. Och dessa läppar som är för uppkäftiga! Säger han och nuddar mina läppar med hans finger. Jag vänder mitt huvud och stirrar på honom. Äcklad och med hat. Jag spottar på honom och han tar bort spottet han fick från ansiktet. Hans kompisar står tysta. Vad kommer han göra nu?

Han nickar till sin kompis och en av dem som är blond och ser ut att vara en soldat, ilsken och full med hat. Jag förstår ingenting. Jag är förvirrad och en aning rädd på vad som kommer hända...

Han boxar mig i magen hårt. Jag får skit ont och det känns som jag kommer spy. Allting svartnar ett tag. Det enda jag hör är hur han säger att jag ska hålla käft. Den blonda killen kastar mig på marken. Det känns som en lättnad även fast det gjorde ont. Min mage svider. Allting känns som skit. Det känns som jag kommer dö. Jag reser mig upp. Folk bara går förbi. Ingen som bryr sig. Jag håller för min mage och försöker gå till Natalie.

Jag klingar på och det är hon som öppnar. Hon har på sig en kort kjol och urringat. Som om inget hade hänt. Hon kollar chockat på mig och släpper in mig.

-Shit du ser ut att vara en drogmissbrukare. Vad är det med dig. Säger hon och skrattar. Hon luktar sprit. Är inte hennes mamma hemma? Just det hon bara sover hela dagarna pga alla piller hon tar dagligen. Jag slår mig ner i hennes soffa. Jag tar upp tröjan och ser att jag fått blåmärke.

-shit Alexis, visste inte du var en boxare, vem boxade dig? Säger hon och flinar.

Musiken är för hög från hennes dator. Jag reser mig upp och stänger av det.

Hennes humör börjar sakta svänga, hon tittar på mig irriterat.

-sluta! Sluta hålla på sähär som om inget har hänt Nat! Det är inte okej. Dessa killar slog mig nyss innan jag kom hit! Vad är det du inte förstår? Dem kommer hålla på såhär mot oss hela våran liv om vi inte säger något. Skriker jag.

Natalie sitter helt oberörd.

-Jag fick åka in till sjukhuset idag, dem ville jag skulle göra gyn undersökning Nat! Fattar du vad jag får gå igenom. Jag vet för fan inte ens om dem har rört mig! Säger jag och utbrister i gråt. Natalia ser förbannad ut och dricker sin martini som hon har på bordet. Hon tar en cigg och tänder den.

-Är du helt efterbliven Alex? Låt mig vara, dem rörde nog inte dig. Jag minns lite grann, och jag såg inte dig så var nöjd och dra härifrån och prata inte om detta med mig mer.

Säger hon och går till sin balkong.

Jag är helt häpen över hennes svar. Varför säger hon sådär? Varför ska vi skita i det?

Jag förstår ingenting och lämnar huset. Jag går hem och pappa är ursinnig.

-var har du varit Alexis?! Efter allt vi har gått igenom idag! Skriker han.

Mardrömmen kommer nog aldrig ta slut tänker jag.

 Hoppas ni tycker om denna del, gillar ni de förflunta oxå? <3