Våga älska..igen - Alexis & Mr Clay

Kapitel 7- Första kyssen.

-Så varför jobbar du inte som kock Clay, frågar jag.

-Varför skulle jag? Jag har en hel del företag jag arbetar med och kan försörja mig bra. Jag lagar mat varje dag när jag hinner och det blir som en hobby.

-Okej säger jag och tystnar.

Han tar fram tallrikar till mig och han. Denna gång har han gjort ryggbiff med otroligt god sås som jag inte kan sätta fingret på vad det är, smakar iaf lite Whisky. Sedan är det en hel del grönskaker, han tar fram två glas och häller rött vin, tror det är Masi Costasera vinet från Italien. Vi äter och min mun bombas av alla smaker. Aldrig har jag ätit något såhär gott, fyfan Clay kan verkligen laga mat...wow..det ser även ut som en rätt man ser i tv, är helt häpen över hur mycket smaker i munnen man får av bara biffen, såsen och allting.

Clay kollar nyfiket och undrar om allt är gott, jag nickar belåtet och äter upp. Jag går fram och ska diska, Clay kommer fram och rör min hand. Jag vänder mitt huvud mot hans, han stirrar djupt i mina ögon. Nu är hans ögon mer gröna..jag blir helt förtrollad. Känns som tiden stannar. Jag förlorar grepp om tallriken och Clay tar tag i den. Första gången jag inte motstår någons närhet på många år..han är så nära. Kan känna hans doft, det är ganska harmonisk, gör mig knäsvag. Hans doft är våldsamt som en storm som börjar ta över mig, förblindar min kropp och själ... som om jag är i himlen...aldrig känt såhär förut. Jag står kvar, han når fram och lägger ner tallriken. Kan inte sluta ta in hans goda doft. Jag står här och är helt förtrollad. Känner mig dum samtidigt men jag kan inte motstå. Han tar min hand och viskar i mitt öra '' du ska inte göra något sådant, kom'' han släpar ner mig till vardagsrummet. Jag märker ingenting för ens nu, när hans doft har lämnat mig och inser att jag inte har någon kontroll. Jag stannar och släpper taget. Han vänder sig om.

Jag behöver säga något... behöver komma på något.

-Vill du inte sitta i soffan? Kolla på något eller så? Frågar han oskyldigt.

Jag står paralyserad. Förstår inte mig själv eller honom. Han kommer fram och tar min hand och vi sitter ner i soffan. Han börjar märka hur obekväm jag börjar bli. Jag tar ner min korta blåa tunika som jag har på mig, förbannar mig själv att jag har den. Han sätter på Tv:n och vi kollar ett tag på något program jag inte har koll på. Är så upptagen av mina tankar tills Clay avbryter.

-Var kommer du ifrån Alexis? Säger han nyfiket och vänder sitt huvud mot mig.

-Mamma är svensk och pappa från England. Säger jag och kollar på hans ögon som ännu en gång förtrollar mig. FAN!

-Ändå har du ingen brittisk dialekt säger han. Jag vaknar till liv och harklar.

-Konstigt nog gillar jag inte den, faller mig inte i smaken. Och det är en bra sak eftersom jag bor här nu. Säger jag

-varför bor du här frågar han.

-varför så många frågor Clay?

-Bara försäkrar mig att du inte är en mördare med fina skor. Säger han och skrattar. Denna gången skrattar han utan att vara spänd, han skrattar så genuint att jag blir varm i hjärtat..

Jag skrattar med och tänker på det jag sa när vi träffades för första gången och så kommer jag ihåg Jane.

-Vad gjorde Jane här? frågar jag nyfiket och förstör stämningen verkar det som. Jag vill veta om han har något med henne, jag vill veta att hon inte kan få vad som helst, jag vill veta att jag kan och är starkare än henne. Hon kan ha den snobbiga attityden hur mycket hon vill men inte vinna över mig.

-Affärer, hon äger hoteller och jag med, varför så nyfiken?

Jag går upp från soffan och säger att jag måste gå.