Våga älska..igen - Alexis & Mr Clay

Kapitel 23-förflutna del 4

Jag vänder mig om och springer därifrån så fort jag bara kan. Mina tårar slutar inte rinna...är det verkligen Natalies barn med Ben?! Kan det vara så?

Hur kan hon vara med honom...hur?? Efter allting så gör hon sådär mot sig själv?

Jag saktar ner och torkar mina tårar. Jag tar fram min mobil och ringer Clay. Han svarar inte och jag får mig att undra varför han är den första jag ringer. Jag tänker på tjejerna där hemma..speciellt Angelica..hur det är med henne och så. Jag ringer upp henne för att tänka på annat. Slår mig ner i en bänk vid hamnen, framför havet och känner hur vinden slår till mitt ansikte ibland.

-Omg Alexis, det var längesen!! Hur är det i Sverige, hur är det med dig och Clay, din syster, berätta allt! Säger Angelica så fort hon bara kan. Hur klarar hon att prata så fort utan att andas mellan meningarna?

Jag försäkrar henne att allting är okej och frågar om henne. Hon säger att allting går bra med henne och Erik, och att dem ska snart resa iväg till london. Jag blir glad för deras skull och hälsar på dem andra tjejer och sedan lägger på. Jag vet inte hur jag hade klarat mig där borta utan dessa tjejer.

Mina tankar går tillbaka till det jag såg tidigare idag..och jag ruskar på huvudet och går tillbaka hem. Jag går längs vägen helt ensam i mörkret och hör en bil köra riktigt fort och sedan bromsa vid mig. Jag hoppar till av rädsla och kollar vem det är.

-Clay! Vafan!! Så gör man inte, fräser jag medan han går ut.

-Alexis, har jag inte sagt att du ska hålla koll på din mobil? Du ringde mig, och du brukar aldrig ringa mig och plötsligt blir din mobil upptaget..vad tror du det händer med mig? Säger han medan han kommer fram till mig. I mörkret så ser man hur hans ögon blivit mörkare. Han är så fin tänker jag.

-Vadå? Sen när är du min bodyguard? Sluta vara paranoid ,Clay..allt är okej.

Han andas ut och tittar på mig vänligt.

Den där typiska Clay leende som får vem som helst att falla..

-Varför ringde du mig? säger han och tar tag i min hand. Och vi går fram till mitt hus.

-Ville bara prata..hehe säger jag blygt men rättar upp mig och tänker inte låta han få mig att rodna som sist. Och inte heller ska jag berätta om Natalie och Ben...eller allting som har hänt. Det går bara inte..

Han pussar mig på handen och ger mig en kram. I den stunden vill jag berätta allt för honom men samtidigt vill jag inte ...för inte ska jag bli lurad igen. Speciellt efter det här med Jane som han knappt dragit upp eller förklarat något om..det får mig att vara misstänksam om allt han gör..varför gör han ens det här för mig..är här, räddar Lea, och fortfarande är här! Han kan inte bara vara förälskad i mig..det måste finnas något i det hela...eller är det bara jag som också är lika paranoid som Clay? Fast lite extra...jag säger hejdå till Clay och han går sin väg. Jag kommer hem och ännu en gång känns det kusligt.

Det förflutna

- Pappa sluta, jag vill inte bli undersökt! Fattar du inte pappa, inget sånt som du tror har hänt!

Han blir rasande och mamma lugnar honom. Jag springer till mitt rum och jag hör lea komma efter mig.

Jag faller ner på sängen och hon kommer fram och kramar mig. För första gången på länge så bara gråter jag allt jag kan. Lea borde inte se detta..hon är så liten för att veta allt det här..så inte ens till henne kan jag berätta.

Lea lämnar mitt rum och jag somnar. Dagen efter är det dags för skolan..hur ska allting vara nu? Vad gör jag..jag börjar känna hur ångesten dyker fram. Allting är så annorlunda just nu. Varför gick allting såhär snett?

Jag klär på mig jeans och en hoodie. Jag vill inte dra uppmärksamhet annars hade jag haft en magtröja och shorts efter sommarlovet med Natalie. Jag tar fram mobilen och smsar henne. Hon svarar inget och jag börjar få ont i magen. Mamma undrar varför jag inte äter frukost som vanligt och jag bara går ut utan att säga något.

Påvägen så möter jag andra från skolan, dem kollar på mig förvånande och jag försöker ignorera alla. När jag kommer in till rasthallen, så är det första jag ser Natalie med Jessica, som hon hatar..vad gör dem tillsammans..Jag går fram till dem tills jag märker att Ben och gängen dyker fram till dem. Jag stannar och kollar försträckt på Natalie. Hon kollar knappt på mig och bara ler så falsk som det bara går. Jag förstår ingenting..Jessica viskar något till Natalie som får henne att kolla på mig. Först ser hon ledsen ut tills hon byter till en kaxig min.

''Amen kolla, där är horan ju'' säger hon högt och pekar på mig..jag kan inte tro det. Världen stannar och jag ser hur alla kollar på mig, Jag hör Ben och hans gäng skratta. Jag hör det som eko från häromdagen när dem gjorde hemska saker mot Natalie..som står där bredvid dem och precis kallat mig för horan.

Jag vänder mig om och tar på mig luvan och går så fort jag kan ut från skolan.

Jag står vid en vägg och försöker andas normalt.

Jag skippar skoldagen och går till stan, jag ser en skylt där det står '' språkresa för ungdomar till London på Julen'' jag fotar den och all information av någon konstig anledning och stoppar ner mobilen i fickan.

Går hem och ingen är hemma vilket är skönt. Jag går till mitt rum och kollar över mina bilder med Natalie. Jag tar alla och river sönder dem förutom en..som jag sparar i en bok som jag fick av henne i början av vår vänskap.

Jag gråter mig till sömn i sängen och vaknar av pipande från min mobil. Jag ser att jag fått 23 sms. Jag öppnar dem och ser att jag fått av olika nummer en massa hot och hat sms..om hur jag är den äckla horan som legat med Ben och gänget den där natten. Jag kollar på min mobil och mina händer darrar..

Vad fan är det som händer!?..

Hej alla, tack för er fina stöttande ord. Den här kapitel är för er som ff väntar på en ny kapitel och ff läser min berättelse. Jag ber om ursäkt för jag bara slutade helt plötsligt men jag ska försöka fortsätta och göra klart den. Hoppas ni tycker om denna kapitel och rösta gärna samt kommentera så gör jag nästa kapitel så fort som möjligt! Puss o kram <3