Våga älska..igen - Alexis & Mr Clay

Kapitel 21 - Hero

Han pussar mig på pannan och jag vill innerst inne inte att han går. Han går ner för trappan och pappa möter honom och säger hejdå. Han fångar min blick och ler medlidandet.Varför har jag förlorat mig själv såhär? När gick allting såhär snett..jo den dagen jag förfan gick och köpa chai latte på den där jävla cafet..men samtidigt..om jag inte hade Lea inte blivit räddad, och vet inte vad jag hade gjort utan Clay. Jag sitter ner på min säng och första gången känner jag lycka i det här rummet. Att jag äntligen har något att vara glad över. Men aldrig trodde jag att jag skulle våga igen. Inte efter Michael Connor. Jag skakar på huvudet och försöker tänka på Lea.

Jag går till hennes rum och jag ser henne liggandes på sängen. Hon kramar hennes favorit gosedjur som hon hade när hon var liten. Minns när vi hade var sin men jag tappade bort min och Lea lånade ut ''tessan'' som den heter för mig när hon såg att jag grät hela natten.
Jag lägger mig bredvid Lea och hon kramar mig och gråter hysteriskt.
-Clay berätta va? Frågar hon och andas svårare.
Jag stryker hennes hår och försöker lugna henne.
-Det kommer bli bra Lea, bara att öppna dig för mig..jag finns här för dig som du var för mig. Minns du inte? Säger jag till henne och kommer ihåg hur hon försvarade mig, hon gav mig det lilla hoppet jag hade inom mig att livet skulle bli bättre. Tack vare henne åkte jag till USA. Tack vare henne,vågade jag ta tag i mitt liv. Efter att händelsen med Natalie och Michael. Så gjorde hon allting bra för mig. Men det känns som hon tappat bort sig själv i vägen. Och jag är här för att fixa det hur länge hon än vill. Jag kramar henne och hon blir lugnare. Lea somnar och jag går till mitt rum. Jag lägger mig ner och tar fram min mobil. Jag vill skicka hur tacksam jag är för att han finns för oss..men vet inte hur lägligt det är. Det känns bara för ..mycket? Vad händer med mig!? Börjar bli svag..tänk så bara lurar han mig..hur kan jag glömma det där med Jane..Jag stänger mobilen och sover.

Vaknar nästa dag av tjafs nedanför, jag går dit fort och ser att mamma och pappa bråkar.
Lea sitter tyst i soffan och ser inte att njuta av bråket.
-Vad pågår? Säger jag nyfiket.
-Jag vill att din syster ska på terapi, kanske bo där ett tag tills hon blir bra igen, jag vill inte göra samma misstag som jag gjorde för dig. Säger pappa och kollar på mamma argt.
-Pappa..vad snackar du om? Vilket jävla misstag? Jag står här..framför dig, mår jag inte bra då? Och om Lea vill så får hon göra det, tvinga henne inte. Säger jag och sitter bredvid Lea och försöker lugna mig.
-Det jag försöker säga till honom..men han lyssnar inte. Säger mamma och sitter ner bredvid oss i soffan.
-Alexis..du rymde från sjukhuset..det hände saker, du var envis och om du inte hade åkt till usa hade det inte gått bra för dig, dem slutade aldrig hålla på, har du glömt! Säger pappa tills jag avbryter honom.
-Hur vågar du..prata om det som hänt mig? Jag är väl medveten vad jag gjorde och det var en helt annorlunda scenario, jag vet vad dem gjorde mot mig pappa! Du behöver inte påminna mig, jag minns allting, och jag hade varit lika bra här som där. Men du ..du verkar bara vilja skjuta undan alla dina problem genom att skicka bort dina döttrar. Är det de ? Säger jag argt och reser mig upp och på väg ut. Tårarna rinner och känner mig bara sårbar..Jag går fort tills jag lugnar mig och inser att jag gått för långt. Jag vänder mig om men krockar med någon. 

-Aj..säger jag och kollar upp. Kan knappt tro vem det är framför mig.
-Men hej snygging..vad gör du här? Tillbaka och allting. Saknat oss? Säger Ben som var en av killarna som våldtog Natalie och boxade mig i magen och mycket annat...
Jag stirrar försträckt och försöker samla min mod. Jag knuffar undan honom då han är så nära.
-Jag är tillbaka, för det är min stad, jag har inte saknat ett skit av dig, och har du inte växt upp än? Lever fortfarande i de förflutna? Säger jag hånfullt.
Hans leende försvinner och kommer mig närmare.
-Vet du..hade vi inte trott att du var död den natten när Kim slängde dig på sängkanten..så hade jag lätt tagit dig alla dagar i veckan före Natalie. Säger han och flåsar i mitt ansikte. Jag boxar honom hårt i ansiktet och skadar min egen hand. Han försöker komma emot mig men jag ser en man i kostym komma fram och putta undan honom.
-Försvinn nu, innan jag ringer polisen, eller rättare sagt mina män. Gå din väg innan du ångrar dig. Säger han
Jag hör att det är Clay, stirrar upp och ser hur rädd Ben blir och kollar på mig argt, som att jag ska få se senare.