Våga älska..igen - Alexis & Mr Clay

Kapitel 2: Jean Clayne

(Så ser Alexis & Clay ut i mitt huvud^^ Tycker ni det passar?)

Han börjar hånskratta tyst och släpper taget.

Nu känner jag mig förbannad.

Jag går snabbt ut och svor lite tyst.

-varför så irriterad? Säger han och jag hoppar till.

Vafan? .....varför följer han efter mig? kan han inte lämna mig ifred?

Jag ignorerar och och dricker min chai latte och bränner mig lite i tungan.

-Du får blåsa säger han tyst och går med bestämda steg.  Han gör mig osäker...ingen gör mig osäker. Nej nu får det ta slut varför går han bredvid mig!

-Varför går du bredvid mig, är du en stalker eller vadå..jag har pepparsprej så du vet. Du kommer inte hinna göra något. Säger jag argt och stannar till.

Han skrattar.

-Jag? En stalker...då tror jag nog inte jag hade stått här framför mitt hotell säger han och nickar fram. Jag vänder mig om och kollar på hotellet. Ah Jean Clayne hotellet.

-Vadå då vill du ha pengar för chai latten? Säger jag när han bara står där och betraktar mig. Jag tar ner min hand i fickan och tar fram några dollar. Och sätter ner den i hans ficka och fortsätter att gå.

-Jag vill inte ha dina pengar, jag ville bara göra en vänlig gest. Du behöver inte bli aggressiv.

Jag stannar till och vänder mig om.

-Du vet ingenting säger jag argt. Och märker hur arg jag är och andas ut. Han går fram till mig och lägger ner dollarna i min ficka. Jag blir häpen av hans blick. Han släpper mig inte med blicken. Hans grönbruna ögon ser mer bruna ut nu i mörkret och han ler.

Jag börjar känna hur magen börjar vrida och vända...oh shit nej tänker jag.

-trevligt att träffas...vad du nu än heter säger han och vänder sig om.

-Jag heter Alexis, säger jag tyst. Och undrar varför jag sa de

-Fint namn säger han, så vill du att jag ska följa dig hem? Var bor du frågar han och kollar på mig.

-Vadå så du vill veta var jag bor, varför skulle jag säga till en man jag knappt känner var jag bor, finns ingen logik alls. Tänk så är du en mördare med en otroligt fin och stilig kappa, och med dem dyra skorna som säkert kostar några tusen dollar... säger jag häpen över hur rik han måste vara...och blir smått generad över de jag sagt.

-tänk så är det bara en fasad säger jag envist och hoppas på att han inte har någon comeback, samtidigt känner jag hur magen börjar vrida och vända.

-Okej ta hand om dig och var försiktig säger han och vänder sig om.

-VÄNTA! säger jag högt och ser hur folk kollar på mig. Han vänder sig om chockerande men samtidigt ganska lugn.

-Vadå kan du inte motstå mig nu helt plötsligt. Säger han med en sarkastisk ton

-vah? Säger jag förvirrad och går fram till honom snabbt.

-är jag inte en mördare med fina skor säger han och ler.

Jag skrattar inombords men smärtan är för mycket varför tog jag emot den här jävla chai latte när jag vet att jag är laktosintolerant.

-har du en toa jag kan använda...eh nu snabbt!!!! Säger jag och ser mig omkring.

Denna gång skrattar han utan att se sådär bestämd eller spänd ut.

-Visst har hotellet en toalett men jag tror nog inte det finns vid receptionen säger han och skrattar fortfarande.

-finns i mitt rum säger han med skratt i röstet som dör ut.

Jag blänger på honom och håller min mage...nej jävla laktosmage. Varför nu!! Jag borde inte tagit emot den chai latte... menar hur ska han veta att jag är laktosintolerant. Hur tänkte jag där... varför gör min mage så mot mig.

-Okej kan du ta mig till en toalett säger jag snabbt med smärta.

Han inser allvaret och öppnar dörren för hotellets ingång.

Jag går in och inser hur fint det är...wow vad är det här hotell eller paradiset?

Jag kollar mig runt och ser en otroligt fin tavla, den måste kosta en hel del , den ser iaf ganska dyr ut och fontän inne i ett hotell? Jag rynkar pannan och han frågar hur det är.

Jag bara nickar att det är okej och försöker andas lugnt. Nu hoppas jag bara inte jag spyr här... inte på den här fina mattan.

Han bara nickar till receptionisten och jag förstår ingenting men orkar inte tänka på saken.

Vi står inne i hissen och jag ber till gud att jag inte ska spy här eller ännu värre skita ner mig.

-Är du laktosintolerant? Säger han tyst och kollar på mig med en varm blick.

Jag nickar och säger ingenting, jag försöker koncentrera mig. Mina tankar börjar gå runt...här är jag med en okänd man...fan jag vet knappt vad han heter och det bästa med det hela är att jag antingen kommer skita eller spy...är det inte hissar alla romantiska scener brukar hända...jo juste det är ju bara filmer det. Eller rättare sagt bara min otur. Inte för att jag vill ha en romantisk scen här o nu herregud nej inte med honom...jag kollar upp på honom och ser hans linjer på ansiktet.jag märker att han har en fin liten födelsemärke på kinden och han möter min blick. Jag känner hur mina kinder hettar till och jag gör en smärtsam min för att inte avslöja hur jag rodnar.

När vi är framme så är det en lång hall till hans dörr. Han knappar in koden och öppnar dörren. Jag känner hur jag kommer spy av hur häpen jag är över hans hotellrum. Vad fan är detta? Var är jag? För en timme sedan var jag hos Angelica i de lilla lägenheten som vi delar tillsammans med Jass och Kiara och så är jag här i det stora hotellrummet som är en lägenhet ,ser det ut som. Han visar mig toaletten och jag skäms o ler lite blygt och stänger igen.

Wow hotellets badrum är större än mitt rum!