Drop dead, Bad Boy

Kapitel 4

Ludvigs perspektiv
Klockan är 20:00 och jag står utanför bion och väntar på Mona.
"Vart kan hon vara någonstans?", tänker jag och ser mig omkring, men ingen Mona syns till.
Jag plockar upp mobilen och kollar om hon kanske har messat mig eller ringt mig. Jag lägger snabbt ner den igen och suckar lite då hon verken har ringt eller messat mig.
"Tänk om hon har dumpat mig?", tänker jag och kollar ner i marken innan jah sparkar på några stenar.

Monas perspektiv
Jag känner hur mitt hjärta börjar slå snabbare när jag börjar närma mig bion.
"Vad håller jag på med?", tänker jag för mig själv när jag ser honom.
Jag stannar bakom ett hörn och tar några djupa andetag.
"Okej, det här kommer att gå bra", tänker jag för mig själv och tittar fram bakom hörnet.

Ludvigs perspektiv
Fast det är sommar så känner jag hur jag börjar frysa lite och jag huttrar till. Då ser jag plötsligt ett bekant ansikte sticka fram lite längre bort, vilket får mig att börja le för mig själv. Jag börjar sakta röra mig mot henne.
- Varför står du här och spionerar på mig?, frågar jag henne när jag kommer fram. Jag ser hur hon börjar rodna och hur hon sedan vänder bort ansiktet från mig.
- Jag spionerar inte.....jag, svarar hon nervöst och ser lite försiktigt på mig.
- Vad du än gjorde så spelar det igen roll nu. Det viktigaste är att du är här, säger jag och ler vänligt mot henne.
Hon börjar rodna mer och jag kan se hur hon tvekar lite innan hon plötligt greppar tag i min hand. Jag känner hur mitt hjärta börjar slå fortare och kan inte hjälpa mig själv från att börja le.
- Ska vi gå?, frågar hon och ser lite på mig.
- Visst!, svarar jag och flätar ihop våra händer innan vi börjar gå mot bion.

"Några timmar senare"

Efter att bion var slut bestämde vi oss för att jag skulle följa med Mona hem eftersom hon inte ville gå hem ensam.
Vi börjar sakta vandra mot Monas hus hand i hand medan vi pratar om filmen och andra saker.
Tillslut kommer vi fram till Monas hus, vilket får henne att vända sig om och ser på mig.
- Jag antar att det är här vi måste ta farväl, säger hon och ler mot mig.
- Jag antar det, svarar jag och håller fortfarande hennes hand medan jag ler.
Vi står tysta ett tag och ser på varandra tills jag känner hur vi sakta börjar röra oss närmare varandra.
Mitt hjärta slår fortare och fortare.

Monas perspektiv
Jag önska att man kunde stoppa tiden så att jag kunde förevigat stå och kolla in i hans vackra blå ögon. Dom var så fina och jag tror nog det var dom blåaste ögonen jag någonsin har sett i hela mitt liv. Vi står nu bara 1 cm från att kyssa varandra, vilket gör mig nervös då detta är min första kyss. Tänk om jag gör fel eller att han inte tycker att jag är bra? Paniken stiger inom mig men lugnas snabbt ner igen när jag möter hans vackra blå ögon. Jag sluter mina ögon och lutar mig närmare honom. Våra läppar möts och jag känner hur jag får fjärilar i magen. Jag vill aldrig att det här ska ta slut och jag känner en hunger som jag inte trodde existerade.
Helt plötsligt går kyssen över till grov hångel och det går liksom inte att sluta eftersom jag bara vill ha mer.
Tillslut känner jag hur han börjar dra sig bort och jag öppnar sakta mina ögon och ser på honom.
- God natt, säger han tyst och ser in i mina ögon medan han ler.
- God natt, svarar jag och ler innan jag sakta börjar gå mot min ytterdörr.