Drop dead, Bad Boy

Kapitel 17 Game over

Monas perspektiv
När allt har lugnat ner sig börjar jag och Ally springa ut från bilen och mot Percys hemliga bas som nu ligger i ruiner.
- Vänta på mig!, hör jag hur Leo ropar efter oss, men jag stannar inte utan fortsätter springa.
"Snälla, låt inget ha hänt med Ludvig", tänker jag medan jag springer allt fortare tills jag ser Anton och Joey och stannar vid dom när jag kommer fram.
- Vart är Ludvig?, frågar jag andfått och ser oroligt på deras chockade och panikslagna ansikten.
- Där...., svarar Anton tyst och pekar på en stor sten hög innan han fallet ner på knä.
Jag kollar mot sten högen en stund innan jag börjar springa mot den och när jag kommer närmare ser jag honom. Han ligger där bland alla stenar tillsammans med Cameron. En stor sten håller fast hans ena ben och han är medvetslös.
- Ludvig!, skriker jag och sätter mig på knä vid honom innan jag försöker få bort stenen.
- Fan..., hör jag plötsligt en svag röst säga och märker att Cameron har vaknat.
- Cameron!, hör jag sedan någon skrika och märker att det är Ally som kommer springande emot oss tillsammans med resten av gänget.
Jag sneglar lite på Cameron och ser hur han flinar när Ally kommer springande emot oss.

När dom kommer fram till oss hjälper vi Cameron upp på fötter igen fast han måste luta sig mot någon för att inte tappa balansen.
- Mona..., hör jag plötsligt någon säga och jag vänder mig om.

Ludvigs perspektiv
- Ludvig!, hör jag Monas vackra röst säga innan hon sätter sig ner brevid mig medans Joey och Anton försöker få bort stenen från min fot.
Jag ler svagt mot henne innan jag möts av en kyss från henne och kan inte hjälpa att börja le mitt under kyssen.
- Jag älskar dig så mycket!, säger hon sedan med en skakig röst och ser på mig med tårfyllda ögon.
- Jag älskar dig mer, svarar jag och ler svagt mot henne innan jag sakta men säkert försöker resa mig upp.

När jag väl står på fötter eller rättare sagt på min ena fot som inte är skadad ser jag på alla och ler svagt.
- Jag antar att vårt uppdrag är avklarat, säger jag och ser mig omkring.
- Va inte så säker på det, säger plötsligt en röst bakom oss och vi vänder oss snabbt om.
- Percy...., säger Cameron lite tyst och ser på honom med en hatfull blick.
- Ni trodde att ni hade blivit av med mig, men där tog ni allt fel, fortsätter han säga innan han drar fram en pistol från sin innerficka på sin svarta kappa.
Alla blir helt tysta och jag kan se hur Cameron svär tyst för sig själv.
- Game over, losers, säger Percy kallt och skrattar innan han avlossar ett skott som i mina ögon åker fram i slow motion i riktningen mot Mona.