Drop dead, Bad Boy

Kapitel 12

Ludvigs perspektiv
- Jag frågar bara en gång till vart är resten av ditt gäng!, skriker en av Percys män och ser argt in i mina ögon.
Jag svarar inte utan kollar bara bort, vilket slutar med att jag får ett till slag i ansiktet och blod börjar rinna från min näsa. Mannen ser irriterat på mig innan han spottar på mig och går sedan ut från rummet jag och Joey sitter inlåsta i.
- Är du okej?, frågar Joey som sitter i ett hörn och spottar ut lite blod.
- Ja, jag klarar mig, svarar jag och ser lite på honom innan jag lutar mig mot en av väggarna i rummet.
Han nickar som svar mot mig innan han lutar sitt huvud mot väggen och suckar.
- Vi måste ta oss här ifrån, säger han efter ett tag och ser mot mig.
Jag nickar och kollar mot den låsta dörren.
- Det måste finnas en annan utgång, säger jag och börjar kollar mig omkring i rummet efter en annan utgång.
- Vi kan ju försöka med att fly genom luftkonditioneringen, svarar Joey och ser på mig med ett flin.
- Kanske, det är värt ett försök men vi måste först komma på ett sätt att få upp dom här repen som är knutna runt våra händer, säger jag och försöker komma loss.

20 min senare

Efter att ha kämpat i 20 min med att få upp knutarna får vi äntligen upp dom och jag ställer mig snabbt upp innan jag går fram till Joey som står och försöker få upp ventilluckan.
- Hur går det?, frågar jag honom medan jag ser mig omkring efter om någon skulle komma.
- Snart uppe, svarar han innan han fortsätter försöka få upp ventilen.
- Okej, men det är bra om du skyndar dig lite, säger jag och ser oroligt mot dörren.
- Så, ska du gå först eller?, frågar Joey mig och ser på mig med ventilluckan i handen.
Jag nickar och börjar klättra in i ventilen.

Monas perspektiv
Jag sitter utomhus och ser upp mot himlen när jag hör konstiga ljud lite längre bort ifrån mig.
"Säkert bara en fågel", tänker jag och fortsätter kolla upp mot himmelen när jag hör ljudet igen och att det börjar komma närmare mig.
Jag känner hur rädslan börjar ta över min kropp, men reser mig ändå upp för att se vad ljudet kommer ifrån.
"Ta det lungt, Mona. Det är säkert bara ett djur", tänker jag och börjar gå närmare stället där ljudet kommer ifrån.
När jag kommer fram kollar jag mig försiktigt omkring, vilket jag inte skulle ha gjort eftersom att två starka händer helt plötsligt greppar tag om mig och drar in mig i en buske. Jag skriker till men får snabbt en hand över min mun och sedan känner jag hur sömnen börjar ta över min kropp innan allt blir svart.

----------------------------------------------
Haii allihopa! ^^

Ledsen för att ni inte fick något kapitel förra veckan och att det tar så lång tid för mig att lägga ut ett nytt kapitel, men just nu har jag fullt upp med skolan så jag ska försöka mitt bästa med att lägga ut nya kapitel till er.
Det kanske kommer ta längre tid, men jag ska försöka skriva så snabbt som möjligt ^^

// KiwiPandan 🐼❤️