Drop dead, Bad Boy

Kapitel 10

Monas perspektiv
- Vadå åka iväg till London i några dagar? Varför kan inte jag följa med?, frågar jag surt och lägger armarna i kors medan jag ser på Ludivg.
- Därför att din skola börjar ju imon och detta är en arbetsresa, svara han och kilar sig i nacken med han ser lite osäkert på mig.
- Ludvig! Ljug inte för mig! Det är dom där killarna som kidnappa mig igår eller hur?, säger jag argt till honom och ger honom en allvarlig blick.
Han ser nervöst på mig innan han suckar och tar tag i mina händer.
- Okej, jag ger upp, men detta är viktigt och jag måste göra det här om inte du ska råka illa ut, svarar han och ser allvarligt på henne.
Jag suckar och gör så att vi står panna mot panna medan jag ser in i hans ögon.
- Lova mig bara att du är försiktig, säger jag och ser in i hans vackra blå ögon.
- Jag lovar, svarar han innan han kysser mig.

Några timmar senare

"Ludvig är nog säkert redan framme nu i London", tänker jag där jag sitter på min säng och kramar en kudde.
"Jag hoppas bara att han är okej och att inget kommer hända honom", fortsätter jag tänka och ser mot min mobil för att se om han har skickat något meddelande till mig.

Ludvigs perspektiv
Jag sitter i bilen som vi hyrde när vi kom fram till London och kollar ut från fönstret.
"Jag hoppas att allt är bra med Mona", tänker jag och suckar lite innan jag tar upp mobilen för att skicka ett meddelande till henne.
- Gör inte det, säger Joey och kollar på mig med en vänlig blick.
- Varför?, frågar jag och ser frågande på honom.
- Det är bättre att hon inte vet något om vad vi gör och vart vi befinner oss någonstans, svarar han och vänder bort blicken från mig. Jag svarar inte utan bara nickar lite lätt innan jag lägger ner mobilen igen.

20 min senare

Jag står tillsammans med Joey på en liten gata och väntar på att Cameron ska ringa oss för att berätta planen. Plötsligt kommer det upp en man till oss som börjar le mot oss med ett rätt så creepy leende.
- Vad vill du?, frågar Joey och ser lite kaxigt på honom.
Mannen svarar inte utan bara fortsätter stirra på oss tills han tillslut öppnar sin mun och säger.
- Nu ligger ni killar illa ute
Vi ser frågande på honom tills vi plötsligt känner en konstig lukt som får oss att hosta innan det kommer upp en massa rök.
- Vad *host* är det *host* som händer?, frågar jag medan jag hostar och försöker se på Joey.
Joey svarar inte men jag kan höra honom host tills han tillslut slutar och faller ihop på marken.
"Joey?", tänker jag innan jag själv känner att det börjar bli svart framför mina ögon och sedan faller jag ihop på marken.
- Sov gott nu, hör jag mannen säga innan allt blir svart och den ända jag kan tänka på innan jag blir medvetslös är Mona.