Drop dead, Bad Boy

Kapitel 14 Nya ideer

Allys perspektiv
Redan när jag lämna Mona så visste jag att något var fel och att det skulle hända något med henne, men av någon anledning stanna jag inte kvar hos henne vilket var nog det största misstaget jag kunde ha gjort.

Nästa morgon ringde Monas mamma och undra om Mona var hos mig eftersom hon inte hade legat i sängen när hennes mamma skulle väcka henne. Jag ljög och sa att Mona hade sovit över hos mig och att allt var bra med henne.

När vi hade lagt på boka jag direkt en biljett till London och nu står jag här på en gata i London och vet inte vad jag ska ta vägen eller hur jag ska kunna hitta Mona.
"Varför ska London vara så stort?", tänker jag och suckar medan jag kollar på kartan jag köpte på flygplatsen.
- Ursäkta mig, men behöver ni hjälp att hitta vart ni ska?, frågar plötsligt en mans röst mig och jag kollar upp från kartan.
Killen är runt 19 år, har blontbrunt hår och blå ögon. Han ser rätt så snäll och trevlig ut och brevid honom står en liten mindre kille runt 11 år skulle jag tro.
- Tack, men jag tror nog inte du kan hjälpa mig med det här, svarar jag och ler vänligt mot honom innan jag kollar ner i kartan igen.
Killen höjer på ena ögonbrynet innan han börjar flina.
- Jaså, det säger du. Varför?, frågar han och ser frågande på mig.
Jag suckar lite innan jag kollar upp från kartan igen och ser på honom.
- Därför att jag letar efter min bästa kompis, så om du inte vet vad Mona är så tror jag nog inte du är till så mycket hjälp, svarar jag och känner hur jag börjar bli lite irriterad på honom.
- Mona? Hmm, råkar hon möjligtvis vara ihop med en kille som heter Ludvig?, frågar han och ser på mig med ett leende.
- Ja! Hur visste du?, frågar jag chockat och ser förvånat på honom.
- Ludvig råkar nämligen vara en av mina bästa kompisar, svarar han och ler mot mig.
- Vet du vad han är?, frågar jag vidare och ser nyfiket på honom.
- Nä, inte riktigt men jag känner någon som kanske kan hjälpa dig. Om du vill så kan jag ta dig till honom, svarar han och lyfter upp den lilla killen som jag tror är hans bror eftersom dom är väldigt lika.
- Ja, tack det skulle va snällt, svarar jag och börjar följa efter honom.
- Jag heter Anton förresten och det här är Leo min lillebror, säger han och ser på mig.
- Okej, mitt namn är Ally, svarar jag och ler lite innan vi fortsätter gå.

Camerons perspektiv
Jag ska precis lägga mig ner i sängen för att vila lite när Anton och Leo kommer in och säger att det är någon som vill träffa.
"Jag? Besök?", jag flinar för mig själv innan jag går ut i hallen för att se vem det är. Jag skippar att sätta på mig mina tröja eftersom det säkert bara är någon snubbe som vill sälja vapen eller göra någon slags deal med mig.
- Jag vill inte ha något, så dra bara här ifrån eller så skjuter jag dig, säger jag när jag kommer ut i hallen innan jag kollar upp och möts av ett par grågröna som ser på mig med en frågande blick.
Jag inspekterar personen snabbt och inser att det är en tjej som står där, en rätt så snygg tjej enligt mig. Hon kollar fortfarande på mig med en frågande blick innan jag märker att hennes blick sjuker ner på mig vältränade mage och flinar till.
- Jaså, du är här för att smaka på lite Cameronpaj, säger jag och flinar charmigt mot henne.
Hon kollar upp på mig innan hon fnyser och lägger armana i kors.
- Varför skulle jag vilja smaka på Cameronpaj?, frågar hon och ser lite surt på mig.
- För att jag ser hur mycket du dreglar, svarar jag och mitt flin blir större.
Hon suckar och himlar med ögonen.
- Vet du vad jag kan hitta Ludvig?, frågar hon istället och ser allvarligt på mig.
- Kanske, beror på hur mycket du betalar mig, svarar jag och lutar mig mot väggen.
- Kom igen! Jag måste få prata med honom! Det är jätteviktigt!, säger hon och jag kan se hur hon börjar bli irriterad på mig.
- Ledsen, men Ludvig har blivit kidnappad, svarar jag kort och drar ena handen genom mitt hår.
Hon blir tyst en stund innan hon svär tyst för sig själv.
- Men vi måste ju rädda dom då! Dom har ju tagit Mona också!, säger hon och jag kan se hur en ensam tår rinner ner för hennes kind.
- Det är det vi håller på att planera, men vi behöver ha en till för att planen ska funka, svarar jag och ser på henne med en tom blick.
- Jag gör det!, svarar hon och jag höjer ena ögonbrynet i förvåning.
- Är du säker? För det här hänger på liv eller död, säger jag då och går fram till henne.
- Allt för att rädda min bästa kompis!, svarar hon och ser in i mina ögon.
Vi står så ett tag och bara kollar in i varandras ögon. Det var rätt så skönt att bara stå där och kolla in i hennes vackra grågröna ögon.
- Så?, vad är planen?, frågar hon lite tyst utan att släppa mig med blicken.
- Om du vill så kan vi sätta oss i soffan, så kan jag förklara planen för dig, svarar jag och släpper inte heller henne med blicken.
Hon nickar och går lite närmare mig.
- Mitt namn är Ally förresten, säger hon och kommer närmare mig.
- Trevligt och träffas Ally! Mitt namn är Cameron den heta, svarar jag och flinar mot henne innan jag lutar mig närmare henne.
Hon skrattar till lite innan hon lutar sig också fram och nu är det bara några centimeters mellanrum tills våra läppar möts.
- Så Cameron den heta, när hade du tänkt att visa mig planen?, frågar hon och ser in i mina ögon.
- Efter jag har gjort såhär, svara jag och kysser henne mjukt och passionerat.

----------------------------------------------
Haii allihopa! ^^
Ledsen för dåligt uppdaterande, men som sagt så har jag rätt så mycket att göra. Därför kommer jag bara lägga ut nya kapitel varje lördag.

Hoppas det är okej med er och ha det så bra, så ses vi nästa lördag ^^

// Kiwi Pandan🐼❤️