Drop dead, Bad Boy

Kapitel 1

Monas perspektiv
Pip pip pip, hörs det från väckarklockan. Jag ger den ett lätt slag, så att den slutar låta innan jag sätter mig upp i sängen. Jag sträcker på mina armar innan jag gäspar stort för mig själv.
"Ännu en perfekt dag är här", tänker jag för mig själv och gäspar ännu en gång innan jag går upp ur sängen. Mina steg fortsätter bort till badrummet där jag kliver in i dushen och sätter på vattnet.
När jag är klar går jag tillbaka till mitt rum för att sätta på mig mina kläder. Det tar ett tag att välja ut den rätt outfiten men när jag tillslut hittar den, sätter jag mig vid mitt sminkbord och börjar sminka mig.

Ludvigs perspektiv
Jag vaknar som vanligt av att min mamma skriker på mig nerifrån och kliver motvilligt ur min säng. Jag kliver in i badrummet för att ta en snabb dusch. Mina mamma vill inte att vi ska slösa så mycket pengar på att lång duscha.
Efter duschen går jag in i mitt rum och sätter på mig mina kläder som jag har slängt på golvet. När jag är klar rufsar jag till mitt hår och går sedan ner till köket. Väl när jag kommer ner i köket möts jag av ett par arga ögon och sedan ett hårt slag i bakhuvudet.
- Vad har jag sagt om att ta lång duschar?!?!, skriker min mamma och ser argt på mig.
- Men jag tog ju ingen lång dusch, suckar jag och tar mig för bakhuvudet.
- Ljug inte för mig! Nu blir det ingen frukost för dig!, fortsätter hon skrika och knuffar ut mig från köket.
- Men jag ljuger ju inte!, säger jag och får en örfil som svar.
- Hur vågar du ljuga för din egen mor? Gå nu till jobbet och tänk på hur du ska behandla din egna mamma!, svarar hon sedan surt och knuffar ut mig från huset innan hon slänger ut mina trasiga convers.
Jag suckar och sätter på mig mina skor innan jag går iväg med tunga steg mot mitt jobb.

Monas perspektiv
Efter frukosten går jag och borstar tänderna innan jag går ut för att handla åt mamma.
Solen skiner där jag går och mitt sommarlov har precis börjat.
"Vilken perfekt start på sommaren", tänker jag där jag går.
- Mona! Hej!, hör jag plötsligt någon som ropar och ser att det är min bästa kompis, Ally som kommer springande emot mig.
- Hej Ally!, säger jag och ler innan jag ger henne en kram.
- Vart ska du någonstans?, frågar hon och ser på mig med ett leende.
- Till affären och handla åt mamma. Skulle du vilja hänga med?, frågar jag och ser på Ally.
- Ledsen Mona, men har en dejt med Viktor så måste gå men vi hörs, svarar hon och springer sedan iväg.

Viktor, Allys så kallade pojkvän. Jag vet inte hur många gånger jag har fått trösta henne för att den där Viktor har sårat hennes känslor. Ena sekunden är dom världens gulligaste och lyckligaste par och nästa sekund kan dom bråka i fler månader. Om det är något jag inte förstår mig på så är det kärleken. Det är bara så sjukt onödigt och borde inte få existera om jag fick bestämma. Mina tankar avbryts när jag tillslut kommer fram till mataffären. Jag plockar snabbt upp min lista på de varor som mamma vill ha innan jag tar en korg och börjar handla.

Ludvigs perspektiv
När jag kommer fram till jobbet sätter jag på mig mina jobbkläder med namnbricka innan jag går ut från personal rummet. Jag ser omkring efter personer som skulle behöva min hjälp.
- Ursäkta mig? Skulle du kunna berätta för mig vart jag kan hitta nutella?, hör jag plötsligt hur någon frågar mig och vänder mig om för att svara personen.
- Nutellan hittar du i hylla 7 bland sylten och andra påläggsbehör, svarar jag och möter ett par vänliga ögon.
- Åh tack, men skulle du kunna visa mig vart? Jag är rätt så dålig på att hitta här, säger en ung tjej runt 17 års åldern. Hon ser på mig med ett leende på läpparna.
"Wow, hon är verkligen vacker", tänker jag och glömmer bort att jag står och stirrar på henne.
- Eh...skulle du kunna hjälpa mig eller inte?, frågar hon och ser lite frågande på mig.
- Åh, förlåt! Den här vägen, säger jag och börjar visa henne vägen.
- Tack så mycket för hjälpen!, säger hon när vi kommer fram till hylla 7.
- Det var så lite så, svarar jag och ler emot henne. Jag ska precis börja gå iväg när jag bestämmer mig för att fråga vad hon heter.
- Förresten skulle man kunna få fråga vad du heter?, frågar jag och flinar lite åt henne.
- Mona, och du?, svarar hon och ser på mig med sina vackra bruna ögon.
- Ludvig, svarar jag och ler tillbaka innan jag börjar gå iväg.
- Trevligt och träffa dig, Ludvig hör jag henne ropa efter mig.
- Detsamma, ropar jag tillbaka och börjar flina.
"Mona, dig ska jag nog allt komma ihåg", tänker jag innan jag sätter igång att jobba.