Drop dead, Bad Boy

Kapitel 2

Monas perspektiv
Nästa morgon gör jag min vanliga morgonrutin innan jag bestämmer mig för att går ut och cykla. Med lätta steg trappar jag igång min cykel innan jag börjar cykla iväg. Solen skiner som vanligt och himlen är blå och fin, men det är en sak jag inte kan sluta tänka på. Den där killen, Ludvig från mataffären. Han har i alla fall satt sig fast i mitt huvud och nu kan jag inte släppa honom.
Jag suckar lite för mig själv innan jag stannar min cykel. Jag låser fast min cykel i ett cykelställ innan jag börjar gå in i parken.
"Jaja, tänk inte mer på honom han är bara onödig tid", tänker jag för mig själv och slår mig ner på en bänk i parken.

Ludvigs perspektiv
Idag fick jag ledigt från jobbet, vilket var skönt. Jag bestämde mig direkt för att ta en promenad i parken eftersom det var ett sådant fint väder. Jag vill också slippa höra min mammas eviga tjat om att jag måste ta mer ansvar och visa henne respekt.
Med snabba steg går jag mot parken, men stannar direkt när jag ser ett bekant ansikte.
- Nämen är det inte Nutellatjejen, säger jag när jag kommer fram till henne och flinar lite.
Tjejen som jag tror heter Mona kollar upp på mig med en frågande blick innan hon ler det finaste leendet jag någonsin sett.
- Nämen hej! Ludvig? Det var väl så du hete?, frågar hon och ser på mig med sina vackra ögon.
- Ja, mitt namn är Ludvig och om jag inte minns fel så heter du Mona, svarar jag och ser lite nervöst omkring mig innan jag slår mig ner brevid henne.
- Ska inte du jobba idag? Det är ju trots allt onsdag, säger hon och ser på mig med en fundersam blick.
- Jo, men min chef var snäll nog att ge mig ledigt idag eftersom att jag jobbar så hårt, svarar jag och ler lite svagt.
Hon nickar lite som svar innan hon lutar sig tillbaka emot bänken, vilket jag bestämmer mig för att också göra.
- Fint väder vi har idag, säger jag lite nervöst och sneglar på henne.
- Ja verkligen! Hoppas bara att det håller i sig hela sommaren, svarar hon och skrattar lite.
- Du, jag vet att vi precis har träffats, men jag undra om jag kanske kunde få ditt nummer? Vi kunde kanske ses och hitta på något, säger jag och biter mig lite i läppen.
- Hitta på något? frågar hon och ser lite misstänksamt på mig.
- Ja,men du vet typ ta en fika, gå på bio eller bara gå runt i en park och prata. Fast du kanske vill att vi ska snabbspola och hoppa tills sängs direkt, skämtar jag och flinar retsamt emot henne.
Ett leende bildas på henne läppar innna hon börjar skratta. Hennes klingande skratt är som musik för mina öron och jag önskar att det aldrig ska ta slut. När hon har skrattat färdigt ser hon på mig och ler.
- Jag trot det nog är bäst om vi lär känna varandra först innan vi hoppar till sängs. Här är i alla fall mitt nummer, svarar hon och sträcker fram en liten papperslapp innan hon reser sig upp.
- Jag måste gå, men vi hörs, säger hon och börjar gå iväg.
Jag nickar och ler lite som svar innan jag följer henne med blicken då hon försvinner iväg.
"Hoppas att vi ses snart, Mona", tänker jag och börjar sakta dra mig hem åt.