Drop dead, Bad Boy

Kapitel 5

Haii allihopa! Hoppas att ni har tyckte den här berättelsen har varit bra hittills c: kommentera gärna om ni har förslag på vad som kan hända ^^ skulle också vilja tacka till alla er som har läst min berättelse hittills och jag lovar er nu att det kommer hända en massa spännande och lite dirty händelser xD
----------------------------------------------

"2 månader senare"

Ludvigs perspektiv
Det har nu gått 2 månader sen jag först träffa Mona och sommaren börjar nu gå mot sitt slut. Jag sitter utanför mitt hus och läser när jag känner hur någon slår till mig i bakhuvudet.
- Och vad tror du att du håller på med?, frågar min mamma surt och ser på mig.
- Jag läser... , svarar jag lite tyst och kollar ner i marken.
- Tror du att jag tänker tro på det? Jag vet allt vad du håller på med! Tonåringar nu förtiden! Ni ska alltid ljuga för er egen mor och komma på undanflykter när jag vet att du håller på att röka och supa dig full!! Och den där tjejen som du alltid är med! Hur mycket betalar du henne för att hon ska låta dig komma in i henne?, skriker min mamma på mig och slår mig en gång till i bakhuvudet.
Jag känner hur ilskan kokar inom mig och hur jag plötsligt reser mig upp och ser argt på min mamma.
- Hon är fan ingen jävla hora utan min flickvän och jag älskar henne över allt här i världen! Och om du kallar mig lögnare en gång till så kommer du ångra det!, säger jag argt och ser på henne med en hotfull blick, vilket får henne att backa några steg i från mig. Jag kan se rädslan i hennes ögon och jag försöker att lugna ner mig, men tanken på allt hon har gjort mot mig och kallat mig för får ilskan att fortsätta att koka inom mig.
- Du är ett missfoster och du kommer alltid att vara det! Du var nog det största misstaget jag och din far kunde göra!!!, hör jag hur min mamma skriker och kastar boken hon har i ena handen på mig. Jag känner hur den nuddar mitt huvudet och hur allt bara rinner över. Ilskan bara svämmar ut och i nästa sekund har jag slåt till henne, så att hon faller till marken.
"Vad har jag gjort?", tänker jag och ser först på min knytnäve och sedan på min mamma som ligger där helt medvetslös. Jag backar långsamt bakåt innan jag vänder mig om och börjar springa iväg.
"Mona", är det ända jag kan tänka medan jag springer långt bort från mitt hus.

Monas perspektiv
Jag ligger och solar vid våran pool när min mamma ropar att jag har fått besök. Jag börjar långsamt gå mot ytterdörren och hoppas på att det är Ludvig som har kommit för att se mig. När jag kommer fram till ytterdörren möts jag av skräckslagen Ludvig som direkt när han ser mig springer fram och kramar om mig.
- Ludvig? Vad har hänt?, frågar jag förvånat och kramar tillbaka.
- Mona, jag har gjort något hemskt, svarar han och ser på mig med oroliga ögon.
- Vad menar du?, frågar jag och ser oroligt på honom.
Han blir tyst och ser bara på mig tills han kramar om mig lite hårdare och jag  kan höra hur han snyftar till. Jag vill säga något, men när jag öppnar min mun kommer det inget ljud så jag fortsätter bara krama om honom medan jag smeker hans rygg med min ena handen.Vi står så ett tag tills vi bestämmer oss för att gå upp till mitt rum för att prata vidare där.
- Okej, berätta nu vad som har hänt, säger jag och sätter mig brevid honom på sängen.
Han suckar lite innan han ser på mig med sina vackra blå ögon.
- Du vet att min mamma inte är så snäll mot mig, börjar han och ser på mig.
Jag nickar och tar tag i hans hand innan han fortsätter.
- Hon sa rätt så dumma och elaka saker till mig och jag kunde inte kontrollera min ilska, så tillslut gick hon över gränsen och utan att tänka mig för hade jag slagit ner henne, avslutar han och jag kan se hur en ensam tår rinner ner för hans kind. Jag blir alldeles stum och vet inte vad jag ska säga eller göra så jag börjar krama om honom.
- Du borde nog gå tillbaka hem, säger jag tillslut och ser på honom.
- Jag kan inte....jag kommer aldrig kunna gå tillbaka hem, svarar han och ser ner i marken.
- Jo, du måste! Du måste gå tillbaka och prata med henne om hur illa hon behandlar dig och att det var fel av dig att slå henne, men att du ångrar dig, säger jag och ser på honom med en allvarlig blick. Han blir tyst och ser ner i marken.
- Och om det skulle göra det enklare för dig så kan jag följa med dig, lägger jag till och lyfter upp hans ansikte så att vi ser in i varandras ögon.
- Vad skulle jag göra utan dig?, säger han och ler lite svagt mot mig innan han kysser mig passionerat.
Jag ler lite innan jag besvarar hans kyss.
- Jag älskar dig, säger han och ser på mig.
- Och jag älskar dig, svarar jag och ler.

----------------------------------------------
Hoppas ni gilla det här kapitlet och som sagt kommentera gärna om ni har några förslag på vad som kan hända i berättelsen, så är ni till stor hjälp ^^
Ska också infomera om att jag kommer lägga ut ett nytt kapitel varje lördag 😁👌🏼✌🏼️🙈