•Trianas POV•
jag harklade mig och vände bort blicken, jag kunde se i ögonvrån hur han tittade på mig. "Och vart tror du att du ska?" Frågande han. Jag suckade irriterat och sa att jag ville få frisk luft. Han log sitt sneda leende som jag hade saknat så mycket, jag försökte tränga mig fram men det var hopplöst, han var för stark. Jag tog fart och försökte få omkull honom. Jag kännde ilskan bubbla i mig, jag ville hem! Jag vill inte vara här!? Jag bestämde mig för att slå honom, jag lyfte min knytnäve och skulle slå honom, han tog tag i min knytnäve med sin ena hand och satt huvudet på sne. Jag tog min andra knytnäve och försökte slå honom, han tog i den med andra handen. Han tittade mig rätt in i ögonen, jag vände mig om och gav upp. Jag tog boken som jag hade fått av killarna och började läsa den istället.
•Darens POV•
jag vet inte hur länge hon har läst nu? Jag stiger upp från fåtöljen och hon tittar upp på mig. Jag ler ett snett leede och säger åt henne att jag bara ska gå och säga några ord till Markus. Hon bara nickar och fortsatte att läsa.
•Trianas POV•
Jag hörde dörren stängas efter Daren, jag hade just läst ut boken. Jag skulle just stiga upp när jag hörde att någon knackade på dörren, jag tassade försiktigt fram till dörren och öppnade den försiktigt, en glad tjej med vitt långt hår som räckte enda ner till höfterna. Jag tittde osäkert på henne, hon höll fram en lapp och sa "hej! Jag är Yasmin, jag och mina vänner ska ha en fest! Skulle du villa komma?" Jag tog emot lappen och tänkte att hur farlig kan en fest vara? Och dessutom så skulle jag nog inte ha någonting annat för mig.
YOU ARE READING
Oregan Element High
Fantasy"Han kommer tillbaka, allt kommer att lösa sig" de var den största lögnen som den 15 årige Triana fick höra, hennes bästa och ända vän Daren hade nu varit försvunnen i 8 år, hon saknade honom, han fick henne att skratta och le, han brukade säga att...
