•Trianas POV•
Jag och Perry började att prata, när vi hade stått i koridoren i en halvtimme så bjöd hon in mig i sitt rum. Hon hade ett exakt likadant rum som jag och Daren, hon slängde sig i soffan och finssade lite. Jag tittde frågande på henne och frågade vad hon fnissade åt. "Du bor med skolans snyggaste kille" jag blev helt röd i ansiktet, är han faktiskt skolans SNYGGASTE kille!? Jag skrattde lite stelt och sa att han inte alls var snygg. Hon bara satt huvudet på sned och höjde på ena ögonbrynet. Hon slog en blick på väggklockan och mumlade fan, hon rusade och tog rums nyckalrna, "vi måste sticka till festen nu" jag nickade och hängde efter.
•Darens POV•
Jag gick mot det dunkande musik ljudet, när jag öppnade dörren så dansade alla och vissa var fulla. Jag blickade över folkmassan i hop om att få syn på Triana, jag vände mig om när jag kände en hand på min axel, det var mina polare. Vi började prata om allt, jag bara lyssnade med ett halft öra, tänk om hon är full och har skadat sig? Nej du måste lugna ned dig! Jag ryckte till när en av mina vänner tittade frågande på mig och sa "så vad tycker du om tjejen du bor med?" Jag hörde ironin i deras röst när de sa hennes namn, jag fejk skrattade och sa att hon var fan den fulaste kärringen jag mågonsin sett, VAFAN!? Sa jag just det där? Jag gillade henne men vågade inte ärkenna det. De skrattade åt mitt svar men slutade tvärt och stirrade på någon som stog bakom mig, "är det där vad du egentligen tycker om mig!?" Fan, Triana. Jag kännde hur hjärtat blev tyngre, hon stog tårögd framför mig och tittade brustet i mina ögon. Killarna försökte hålla för skratt och sa "nu har du problem, haha"
YOU ARE READING
Oregan Element High
Fantasy"Han kommer tillbaka, allt kommer att lösa sig" de var den största lögnen som den 15 årige Triana fick höra, hennes bästa och ända vän Daren hade nu varit försvunnen i 8 år, hon saknade honom, han fick henne att skratta och le, han brukade säga att...
