O■B■S■
●Komentera om ni vill ha mera!●
•Trianas POV•
Jag försökte desperat riva tillbaka min fot, jag kände den skrikande smärtan av Mortumens klor som grävde sig in i min fot och låste sig. Jag försökte ignorera smärtan så gott som jag kunde men det hjälpte inte, smärtan strålade från fotsulan ända ut till knäna.
•Saefires POV•
Jag såg hur Triana försökte övervinna Mortumen men det är en omöjlig kamp. Jag tvekar ett tag om jag ska länna henne eller om jag ska försöka rädda henne, jag formar ett eldklot i mina händer och käner hur magin bräner i blodet. Mina ögon blir lysande röda och varenda cell i min kropp känns levande. Jag försöker hitta en bra vinkel så att jag kan skada, eller till och med döda Mortumen utan att Triana skulle vara i fara. Jag hittar den perfekta vinkeln och kastar det brinande eldklotet rakt mot Mortumen, jag lyckas.
•Trianas POV•
Jag river snabbt loss min fot från den livlösa Mortumens grepp. Jag får inte ett ord ut från min öken torra mun, jag tittar tacksamt på Saefire. Hennes ögon slocknar sakta och återgår till vanlig röd färg, hon sträcker fram sin hand och hjälper mig upp. Jag försöker stöda på foten men faller till marken och inser att det är omöjligt att gå för mig just nu.
•Saefires POV•
Fan också! Triana faller till marken och ger mig en orolig blick. Jag tittar desperat mig omkring för att hitta något täcken på säkerhet, men misslyckas totalt. Det är midnatt och Mortumen har endast vaknat. Nu är vi körda.
YOU ARE READING
Oregan Element High
Fantasy"Han kommer tillbaka, allt kommer att lösa sig" de var den största lögnen som den 15 årige Triana fick höra, hennes bästa och ända vän Daren hade nu varit försvunnen i 8 år, hon saknade honom, han fick henne att skratta och le, han brukade säga att...
