•Trianas POV•
Hallå!? Jag slog gång på gång utan något resultat på den gigantiska ståldörren. Varför? Vad gör hon så för?! Gjorde jag något fel?! Jag kände paniken bubbla sakta upp och magsyran steg sakta men säkert, frågorna bara flög run som virvelvindar i en öken. Jag vände mig om och tittade tomt i den tunnel liknande gången, jag kunde höra vattendroppa till det iskalla stengolvet. Jag tog sakta ett osäkert steg och lyssnade till vart enda ljud, med darrande utsträkta händer sökte jag desperat efter en vägg som jag skulle kunna följa.
•Saefires POV•
Stackars Triana, tänkte jag medans jag gick med snabba steg mot det "övergivna" huset. Jag knackade snabbt och stressat på dörren, dörren öppnades, kalla kårar dansar på min rygg och jag kände hur jag ville spy när den sötsura lukten av mortum slog mig. En mortum i säkers 20 års åldern hade öppnat dörren och log elakt när han så att det var jag. "Hej..Saefire.." sa han med tung och skrovlig röst, det var som en våg av obehag som sköljde över mig varie gång han pratade. "Jag har flickan, hon är i tunneln" sa jag med kall hårt röst, han skrattade och log ännu bredare, "bra jobbat" sa han och visade att jag kunde stiga in.
•Trianas POV•
Jag hade gått längst med väggen i säker 10 min nu, plötsligt slog jag näsan i något hårt och kallt. Jag skisade för att urskillja den iskalla tunga dörren jag hade slagit näsan i. Jag vred om det stora "hjulet" och dörren öppnades försiktigt, jag såg en svart gestalt stå några meter ifrån mig. "Hallå? Vem är det?" Sa jag med skakande röst. Mina ögon hade äntligen vant sig med mörkret och jag såg vem det var. Daren?!
YOU ARE READING
Oregan Element High
Fantasy"Han kommer tillbaka, allt kommer att lösa sig" de var den största lögnen som den 15 årige Triana fick höra, hennes bästa och ända vän Daren hade nu varit försvunnen i 8 år, hon saknade honom, han fick henne att skratta och le, han brukade säga att...
