•Trianas POV•
Daren hade sprungit fram till ett litet hus, hans andetag var grova och skrovliga. "Är du ok?" Slämtade han desperat efter syre och ny luft. "Ja! Släpp ner mig!! Var är vi?! Perry och Eric är i fara!" Svarade jag utan att andas, orden bara hoppade ur min mun. Daren log lite och sa "jag ska ta hand om dem. Du behöver vila" han lät för lugn, och vadå JAG SKA! Vad hade han tänkt att jag skulle gåra då!! Ta popcorn och se på?! Ilskan kokade i kroppen och jag spände nävarna.
•Darens POV•
Jag tittade ner på Trianas nävar, hon spände dem så hårt att de vitnade. "VADÅ DU?! VAD SKA JA GÖRA!? RUTTNA BORT?! POFF!?" Orden slog mig som en bitande vind. Hon var ändå vacker, hon kunde hata mig hur mycket hon ville. Men jag skulle aldrig kunna hata henne.
•Perrys POV•
Allting stod stilla, vinden, rötterna, livet. Jag hade klarat av det!? Ja gjorde de!! Området var helt sönderslitet, träd hade fallit och den gapade stora hål i marken, Eric kom haltande brevid mig och blickade mot mitt håll. Jag log lite busigt och sa, "Perv" han fnissade lite elakt och sa "jag älskar dig också". VÄNTA VA!?
KOMENTERA OM NI VILL HA MERA!
VOUS LISEZ
Oregan Element High
Fantasy"Han kommer tillbaka, allt kommer att lösa sig" de var den största lögnen som den 15 årige Triana fick höra, hennes bästa och ända vän Daren hade nu varit försvunnen i 8 år, hon saknade honom, han fick henne att skratta och le, han brukade säga att...
