•Saefires POV•
Jag hatade mig själv. Varför gör jag det här? Ljuger åt Triana. Men jag måste! Jag måste göra det här! För min familj kommer före ALLT annat. Jag stannade till i några sekunder för att vänta in Triana som kom haltande. Hennes fot var svullen, blå, gul, och varig, jag hade lust att spy varie gång jag tittade på den. Gruset knastrade under mina slitna tygskor och luften låg tung och fuktig, jag tittade bakåt och såg hur Trianas ansikte drog ihop sig varenda gång och tog ett steg. Jag slog blicken ner i det mörka gruset och svalde känslan av besvikelse och räddsla.
•Trianas POV•
Min fot dunkade och var bränhet. Jag svalde hårt varenda gång jag tog ett litet steg, Saefire hade rynkat pannan och såg svårt besvärad ut. "Vad tänker du på?" Frågade jag samtidigt som jag konsentrerade mig på att inte stöda för mycket på den skadade foten. "Huh?" Svarade hon. Jag skrattade lite åt hur gullig hon såg ut när hom var förvirrad. "Vad tänket du på?" Frågade jag igen, "inge specielt" svarade hon nonchalant. Jag nickade till svar och skulle just berätta en historia om jag och min mamma när hon plötsligt stannade och sa, "hör du det där? En bil!"
O☆B☆S: KOMENTERA OM NI VILL HA MERA+ FÖLJ GÄRNA Trubadour OCH LÄS HANNS BÖCKER❤ de skulle betyda SÅ mycket!
YOU ARE READING
Oregan Element High
Fantasy"Han kommer tillbaka, allt kommer att lösa sig" de var den största lögnen som den 15 årige Triana fick höra, hennes bästa och ända vän Daren hade nu varit försvunnen i 8 år, hon saknade honom, han fick henne att skratta och le, han brukade säga att...
