•Trianas POV•
Jag satt mig till rätta i den lilla tillfälliga hyddan som Seafire hade skrapat ihop. Den bestog av både grenar och litna skosnören, hon satt sig ned en pust brevid mig och sa "nå? Vad tycker du?" Jag log till svars och sa "den är fantastisk, men, håller den borta Mortum?" Hon fick väck i pannan och sa "jag kan hålla vakt. Jag är van." Jag log lite sorgset.
•Darens POV•
Allt var starkare, tydligare, klarare? Jag tittade ned på mina blek gråa händer och kände hur en våg av ilska och kyla. Jag andades tungt och groft. jag gick fram till dörren och bara snuddade vid handtaget. De föll av?! Jag tog ett steg tillbaka och råkade stöta till bordet, mina reaktioner slog till och före jag änns hade blinkat så låg borted i flisor och bitar. Jag stirrade med stora tefats ögon på vad jag hade gjort. Några sekunder senare svartnade allting framför ögonen på mig i några minuter, när jag återfick synen kunde jag bara tänka på en sak, Döda Triana.
•Trianas POV•
Jag vaknade till ljudet av skor mot grus, jag öppnade förvirrat ögonen och sträckte på mig. Jag satt handen framför ögonen och skisade mot den starka solen. Saefire hukade sig ner vid mig och sa, " jag tror jag vet var han är" sa hon och log stolt. Vi har en chans! Vi kan faktiskt hitta mannen jag älskar!
OBS: KOMENTERA OM NI VILL HA MERA!
ESTÁS LEYENDO
Oregan Element High
Fantasía"Han kommer tillbaka, allt kommer att lösa sig" de var den största lögnen som den 15 årige Triana fick höra, hennes bästa och ända vän Daren hade nu varit försvunnen i 8 år, hon saknade honom, han fick henne att skratta och le, han brukade säga att...
