•Trianas POV•
"När är vi framme?" Sa Saefire med geggig röst, fan att hon ska tjata! Vi har suttit i bilen i timmar. Jag gäspade och ångrade mig genast när den sunkna röklukten fylde mina lungor, killen hette Jonathan och skulle köra oss till kordinaterna Saefire hade gett honom. Han satt och trummade med fingrana på ratten i takt med high way to hell by AC/DC.•Saefires POV•
Vad hade jag gjort? Jag hade gett kordinaterna till en fälla. En fälla som kommer att ta livet av Triana, och kanske tillockmed mig. Men jag måste, jag har mina orsaker. Han stannade bilen och blickade bak på mig och visade med blicken att vi var framme. Jag steg sakta ur bilen och en våg av sötsur stank slog mig som en smäll, ush! Triana rynkade på näsan och sa "va är de som stinker as?" Jag svalde hårt. Visst var det faktiskt as som stank. Jag skrattade nervöst och ryckte till när hon drämde fast dörren med en smäll.•Trianas POV•
Vad är det för fel på henne? Hon beter sig så jävla närvöst, som om en Mortum skulle stå bakom mig och hon inte fick berätta något. Jag ryckte på axlarna för mig själv och tänkte på hur underbart det skulle vara att träffa Daren igen! Jag kunde inte låta bli att göra några pippi långstrump hopp medans jag följde efter Saefire som såg ut som om hon var döende eller död.•Saefires POV•
Jag öppnade den tunga stål dörren som ledde till en enorm underjordisk bunker. Triana gav mig en orolig med endå nyficken blick, "damerna först" försökte jag säga nånchalant. Jag skakde lite på rösten men hoppades att hon inte skulle märka något. Hon log vänligt till svar och steg in i bunkern. BANG! jag drämde fast den tunga dörren och vred om hjulet så att det skulle vara omöjligt att öppna.KOMENTRA OM NI VILL HA MERA
•••••••••••••••••••••••••••••••••••••••••••••••
YOU ARE READING
Oregan Element High
Fantasy"Han kommer tillbaka, allt kommer att lösa sig" de var den största lögnen som den 15 årige Triana fick höra, hennes bästa och ända vän Daren hade nu varit försvunnen i 8 år, hon saknade honom, han fick henne att skratta och le, han brukade säga att...