•Perrys POV•
Nej!? Jag sprang fram panikslagen till Triana och skakade om henne. Hon bara tittade på mig, elden i hennes ögon hade slocknat. Hela hon var avlappnad.
•Trianas POV•
Jag gav upp. Jag orkar inte längre! Perrys ögon var fyllda av skräck och förvåning. Hennes mun rörde sig och bildade meningar, men jag hörde ingenting. Det ända jag hörde var blodet som forsade i mina öron och mitt ojämna hjärtslag. Hon skakade om mig men jag hade inte kraften att bry mig. Stenen i magen blev tyngre och tyngre, den växte för varje sekund som gick. Magin hade liksom runnit ur mig, den var som bort blåst. Och med magin så hade hoppet också försvunnit. Daren var borta. Troligtvis död. Jag hade ingenting kvar.
•Perrys POV•
Hon var helt lungn!? Mortumens steg kom närmare och närmare, jag kunde känna beniga händer greppa tag om mina kläder och riva, slita. Jag andades snabbt och det kröp i huden bara av tanken, Beniga ruttna smutsuga Mortum händer. Hrrrr...
•Darens POV•
Jag samlade kraft och sparkade, Bakdörren flög av med en smäll. "NEJ!" Hörde jag Nikki skrika. Det var för sent, jag hoppade ur den körande bilen och slog huvudet i det hårt packade gruset.
KOMENTERA OM NI VILL HA MERA!
YOU ARE READING
Oregan Element High
Fantasy"Han kommer tillbaka, allt kommer att lösa sig" de var den största lögnen som den 15 årige Triana fick höra, hennes bästa och ända vän Daren hade nu varit försvunnen i 8 år, hon saknade honom, han fick henne att skratta och le, han brukade säga att...
