Back to Hogwarts!

Kap 8. Död eller inte?

Det hade gått 12 dagar sedan Ginny hamnat på sjukflygen och imorgon var det julafton men varken Harry, Hermione eller familjen Weasley var särskilt taggad på att fira jul när Ginny låg på sjukhusflygen, men Ashely såg ut som att hon skulle spricka utav iver. Hon hade varit på underbart humör ända sedan dom behövt avbryta lektionen och ta Ginny till sjukflygen.
Det hade kommit 5 toppbotare för att hjälpa Madam Pomfrey med Ginny.
Alla Weasleys var på Hogwarts så att dom skulle kunna titta till Ginny och lämna blommor, dom skulle dessutom stanna hela lovet.
Dom gick och la sig på kvällen men det var ännu inget liv i Ginny.
Julaftonsmorgonen kom efter ännu en natt med dålig sömn.
Efter frukosten i storasalen så gick familjen Weasley, Harry och Hermione upp till Ginny i sjukhusflygen.
"Några nyheter doktorn?" Frågade Mr. Weasley ängsligt.
"Tyvärr ja" suckade doktorn.
"Vad är det?! Vad är det som har hänt min lilla flicka?!" Snyftade mrs. Weasley.
"Hon... Hon är inte längre med oss" svarade doktorn sakta.
"NEJ! NEJ! DET MÅSTE FINNAS NÅTT NI KAN GÖRA?!?!?!??" Skrek mrs. Weasley som grät precis som resten utav familjen Weasley.
Hermione och Harry grät också.
"Kom Harry så går vi tillbaka till uppehållsrummet.." Sa Hermione medan tårarna rann ner för hennes kinder. Harry förstod att Hermione tyckte att dom borde låta den stackars familjen Weasley (som nu hade förlorat två familjemedlemmar på mindre än ett år) vara själva.
Dom gick ut genom dörren till sjukhusflygen där dom fann Draco Malfoy med ett skrämt ansiktsuttryck och Ashely Lestrange som strålade utav glädje.
"Är det sant!?!? Är Weasley död?!" Sa Ashely med hoppfulla ögon.
"Ja..." Fick Harry fram mellan tårarna.
"ÄR DU GLAD NU?!" Skrek Hermione medan tårarna rann ner för hennes kinder. "DU DÖDA HENNE!! DIN.. DIN.. HEMSKA MÖRDARE!!!".
"Jag är bättre än Weasley! Jag är bättre än Weasley!" Sjöng Ashely glatt medan tårar rann ner för hennes kinder. Men tillskillnad från Harry, Hermione och familjen Weasley var det inte tårar utav sorg. Hon hade fått glädjetårar. Ashely hoppade skrattande där ifrån med ett leende på läpparna och fortsatte att sjunga "Jag är bättre än Weasley" samtidigt.
"Ska inte du följa med din hemska kusin eller?!" Skrek Hermione Draco rakt upp i ansiktet som fortfarande bara stod där och gapade. Draco gick sakta där ifrån medan han fortfarande gapade.
Den natten kunde ingen sova. När Harry tillslut somnade så drömde han en märklig dröm.
Drömmen kändes så äkta.
Han satt på sin sägn i sovsalen, alla andra sov redan. Då plötsligt kom en hästformadpatronus in i rummet. Harry kände bara en person som hade en häst som patronus. Ginny. Patronusen hade ett meddelande med sig och Ginnys röst sa:
"Harry kom till sjukflygen vi måste prata".
Innan Harry visste ordet av var han i sjukhusflygen och stod framför sängen där Ginny satt.
Harry kände en tår rinna ner för hans kind. Han skulle aldrig kunna prata med henne igen, kanske i hans drömmar som han gjorde nu men aldrig på riktigt. Han skulle aldrig få krama, se eller kyssa henne igen. Aldrig göra Ron arg för att dom kysstes offentligt igen. Ännu en tår rann ner för kinden.
"Harry gråt inte!" Bad Ginny honom.
"Vad vet du? Du är ju död! Du vet inte hur det känns!" Sa Harry som nu grät, men han tänkte inte hålla tårarna inne.
"Harry jag är inte död än!" Sa Ginny med sin mjuka vackra röst.
"Va?".
"Det finns fortfarande en chans att jag överlever."
"Hur?!" Sa Harry som kände hur hoppet steg inom honom.
"Du kan inte göra det själv! Du behöver Ron och Hermione!" Svarade Ginny.
"Okej, men vad måste vi göra?"
"Ni måste ha tre stycken besoarer (Tror det stavas så) som ni måste mala ner och koka i 3 timmar tillsammans med saliven från en halvjätte. Ni måste ge mig det när klockan är exakt midnatt under nästa fullmåne."
"Tre besoarer malda. Koka tre timmar med en halvjättes saliv. Exakt midnatt under nästa fullmåne?"
Ginny nickade.
"Harry?"
"HARRY?"
"HARRY?!"
Harry vaknade och kände att han hade svettats medan han sov. Ron och Hermione stod bredvid hans säng.
"Vad är klockan?" Frågade Harry sömnigt.
"15..."
"VA?!"
"Varför har ingen väckt mig?!"
"Ett: det är lov så vi får sova hur länge vi vill" sa Ron.
"Två du har gråtit, skrikit, ropat Ginnys namn och pratat i sömnen" avslutade Hermione.
"Du glömde svettats" sa Ron.
Hermione gav honom en blick som sa inte-rätt-tillfälle-Ronald!
Det var då Harry kom och tänka på hans dröm om Ginny.
"Hermione när är nästa fullmåne?" Frågade Harry och satte sig snabbt upp i sängen.
"Det är om 10 veck" börjad Ron men Hermione avbröt honom.
"Ett: Han frågade mig Ronald så var tyst du vet ju ändå inte! Två: det är fullmåne ikväll Harry. Tre: Varför undrar du när det är fullmåne?" Sa Hermione.
Harry berättade om drömmen.
Hermione och Ron såg båda jätte chokade ut.
"Ni tror mig inte eller hur?" Frågade Harry när han såg hur båda gapade.
"Kompis, jag förstår att du saknar henne det gör jag också men det där är bara galenskap.." Fick Ron tillsats fram.
"Det är det visst inte Ronald!" Sa Hermione och blängde argt på Ron. Nu var det Harrys tur att bli chockad han hade trott att Ron skulle tro han men att Hermione skulle säga emot.
"Jag har läst om de i en bok förut" fortsatte Hermione "det har testats en gång förut och det lyckades. Det svåra är att få fram ingredienserna... Besoarerna kan vi nog hitta hos Snigelhorn men halvjätte saliv blir nog ganska svårt.." Sa Hermione eftertänksamt.
"Hermione det bor en halv jätte på skolans område, han kallas Hagrid är skogsvaktare och är typ en utav våra bästa vänner!! Och du ska föreställa den smarta utav oss!" Suckade Ron.
Hermione blev röd om kinderna.
Dom planerade nån timme innan dom satte sin plan i verket.
Det var inte svårt att få tag i saliven från Hagrid (trots att han kollade konstigt på dom så gjorde han som dom bad om) men att få 3 besoarer utav Snigelhorn var lite svårare och tog längre tid än dom räknat med (runt 1 timme eftersom Snigelhorn gång på gång försökte få fram varför dom behövde 3 stycken). Men när klockan var 23:50 så var motgiftet klart.
Dom hade hällt det i en flaska och sprang till sjukflygen. När dom kom in såg dom hur fullmånen var uppe och dom skyndade till Ginnys kropp.
Klockan var 00:00 och sekunderna tickade iväg.
Dom hällde motgiftet i hennes mun. Dom såg hur det bara försvann. Ungefär som när en växt suger upp vattnet i marken men detta gick på bara några sekunder.
Dom höll spänt andan.
Inget hände.
Om dom stod där i minuter, timmar eller år hade Harry ingen aning om.
Men han kollade på klockan den stod på 00:04 och direkt när den slog om till 00:05 så kom ett månsken på Ginnys kropp och hon svävade upp i luften.
Efter nån minut så landade hon mjukt på sängen igen.