Back to Hogwarts!

Kap 27. Fight och en köttkniv

(Ashelys perspektiv)

För tio minuter sedan hade Roodwook gått ut ifrån rummet där jag, min (jobbiga) kusin Draco, min (irriterande) bästa vän Pansy och min (glupske) make Crabbe satt bundna.
Jag hade pratat med Roodwook och jag var väldigt arg!
Dom andra tre hade fått sömndrycker så dom sov men jag hade vägrat ta en.
Roodwook hade stått och pratat ute i vardagsrummet med en välbekant kvinnoröst i tio minuter, men jag kunde inte sätta fingret på vem kvinnan var även om jag hade det på tungan...
"Ashely!" Ropade Roodwook och man hörde att han var påväg in igen.
"Åh vad vill du nu då din stora ärthjärna?!" Ropade jag tillbaka i en irriterad ton.
"Det är någon som är här för att säga hej till dig!" Sa han och kom in i rummet med ett hånflin på läpparna.
Vad menade han med 'för att säga hej'?
Det fick jag reda på ett ögonblick senare.
Efter honom gick en välbekant rödhårig tjej med chokladbruna ögon.
Ginny.
"Ginny! Vad gör du här?! SLÄPP HENNE ROODWOOK!" Sa jag och blev väldigt arg.
Jag la också märke till att att det rann tårar ner för Ginnys kinder.
"Så sitt nu så väntar vi tillsammans in din make så jag kan hämnas Lord Voldemort!" Sa Roodwook till Ginny.
"Nej!" Sa hon.
"Vad sa du?" Sa Roodwook och riktade sin stav mot Ginny.
Samtidigt som dom hade pratat hade jag märkt att knuten på repet som band mig var ganska lös och jag försökt få upp den.
Det gick, nu var det viktiga bara att inte Roodwook kollade åt mitt håll.
Jag hade fått upp knuten!
Min stav låg på bordet som var ca 1 meter ifrån mig.
Jag reste mig upp försiktigt och kastade mig sedan efter min stav.
Jag hade den.
Men Roodwook hade sätt mig. Han gjorde en hastig rörelse för att skicka iväg en förbannelse emot mig men då tappade han Ginnys stav som slog i golvet med en liten duns.
Ginny var snabb att kasta sig efter sin stav.
Det bröt ut en fight.
Det var jag och Ginny mot Roodwook.
Draco, Pansy och Crabbe hade vaknat.
Dom satt alla skräckslagna och tittade på.
Ginny sände mig en blick och nickade mot dom.
Jag gav henne en nick som svar.
Jag hade trott 100% rätt angående hennes blick. Precis som jag hade trott betydde den vi-går-båda-dit.
Vi stod nu framför Pansy, Draco och Crabbe.
"Aquamenti!" Skrek jag och Roodwook blev genomvåt.
"LAMSLÅ!" Skrek Ginny och lamslog Roodwook.
"Ashely du tar loss Draco, Pansy och Crabbe, jag ska fixa en sak!" Sa Ginny och gick fram till Roodwook. Jag tog loss först Crabbe, sen Pansy och sist Draco. Ingen förstår inte hur gärna jag skulle vilja låta Draco sitta kvar där bunden...
Samtidigt hade Ginny gått fram och tagit Roodwooks stav och bundit hans händer bakom hans rygg.
"Kom vi transförerar oss till aurorkontoret så får ni berätta där vad som har hänt" sa Ginny och tog tag i Roodwooks arm, jag antog att hon skulle transförera med sig honom dit.
"Okej vi ses där!" Sa jag och så transförerade sig Draco, Pansy och Crabbe till aurorkontoret.
Ginny skulle precis transförera sig när Roodwook vakna. Han försökte inte hindra henne eller något. Han tog fram en stor köttkniv och högg i Ginnys arm med precis innan hon transförerade sig med honom.
SHIT!
Jag transförerade mig dit så fort jag kunde.

(Harrys perspektiv)

Vi var i full gång med vårt möte om hur vi skulle ta oss in på Malfoy Manor när Draco, Pansy och Crabbe transförerade sig.
"Hej" sa Hermione.
"Hej" svarade Pansy.ra
"Ashely kommer alldeles strax" sa Draco.
"Och Ginny?!" Frågade jag.
Tänk om något hade hänt henne?!?!
"Hon kommer också alldeles strax, hon har Roodwook med sig" sa Draco som svar på min fråga.
Hon mådde bra! Det kan jag tacka gudarna för!

Efter någon minut kom Ginny och Roodwook, alla stod med stavarna redo och jag märkte att han var vid liv så det första jag gjorde var att lamslå honom.
När han föll till golvet så såg jag att Ginny var alldeles ner blodad.
"GINNY!!" Skrek jag.
Alla kollade på Ginny och såg också det jag såg.
Ginny skyddade sin arm, men fick ett blodtrycksfall och föll till golvet.
Då såg jag att det satt en köttkniv i Ginnys arm!
Ashely hade kommit men det brydde jag mig inte om just nu.
"HON MÅSTE TILL SANKT MUNGOS!" Ropade mrs. Weasley.
Det var jag och hon som satt på knä bredvid Ginnys kropp, dom andra stod bara där och betraktade den hemska synen medan tårar rann ner för deras kinder.
Jag kände själv tårarna bränna ner för mina kinder.
Det kändes som om någon stuckit miljontals nålar rakt in i mitt hjärta när jag såg den jag älskar med en köttkniv i armen.
Mr. Weasley hade kontaktat Sankt Mungos.
Det kom två män.
Ena trollade fram en bår som jag och Ron försiktigt la Ginny på och den andra ställde frågor till alla som var i rummet.
Ashelys information var nog den viktigaste eftersom hon såg exakt vad som hände när Roodwook satte kniven i Ginnys arm.
Men sen var det också viktigt med vår information om hur hon ramlade och så.
Några aurorer hade redan tagit med Roodwook tillbaka till Azkaban.
"Ni kan komma och kolla hur det är med henne om ca 3 timmar" sa en utav botarna när dom skulle åka.
Dom körde tydligen en mugglarbil, den påminde om nattbussen men den här bilen hade bara en våning, men man kunde se hur deras bil krympte och körde förbi alla.
"Hermione du kan nog sätta som första rubrik idag i 'The Daily Prophet' att Roodwook är tillbaka bakom lås och bom i Azkaban" sa Ron och kysste Hermione på kinden.
"AA jag måste fixa det! Jag möter er om ca 3 timmar på Sankt Mungos!" Sa Hermione och gick sedan.
"Harry? Hur är det?" Frågade mrs Weasley och la en hand på min axel.
"Det är bara det att det känns som varje gång Ginny blir skadad och så beror det på att någon vill komma åt mig..." Sa jag och slog ned blicken i marken.
"Jag är inge bra för Ginny, hon hamnar bara i massa trubbel" sa jag och tårarna som rann ner för mina kinder brände.
"Harry säg inte så du är en utav dom bästa sakerna som har hänt Ginny! Hon älskar dig utav hela sitt hjärta och det vet du! Och dessutom varje gång hon skadat sig har hon redan innan vetat att det kan bli så men hon har ändå tagit risken!" Sa mrs. Weasley och log mot mig.
"Du kanske har rätt" mumlade jag.
"Harry min morsa har alltid rätt!" Sa Ron som stod bredvid mig.
Jag mådde bra men tanken på att jag inte skulle få veta om Ginny skulle klara sig för än om 3 timmar sved i mitt hjärta.
Jag visste att hon skulle överleva men den gamla tanken i mitt bakhuvud smög sig lurandes tillbaka.
Tänk om hon faktiskt inte skulle överleva?
Bara tanken på det gav mig ett hårt slag i hjärtat.