Back to Hogwarts!

Kap 13. Quidditch-finalen

Examensproven hade börjat och imorgon var det quidditch final mellan Gryffindor och Slytherin.
Harry, Ron och Ginny skulle spela (Harry- sökare och kapten, Ron- vaktare och Ginny- bästa jägaren).
(Jag kommer prova och skriva ur olika personers perspektiv, så skriv gärna i kommentarerna om ni tycker jag ska fortsätta skriva ur tredje personens perspektiv som jag har gjort innan eller om jag ska fortsätta och skriva från folks synvinklar)

Ginnys Perspektiv:

Jag vaknade upp på lördagsmorgonen utav att Krumben (Hermiones katt) hade lagt sig på min mage.
Min yngsta storebror Ron hade aldrig gillat Hermiones katt men själv tycker jag att han är rätt så gosig.
Jag satte mig upp gäspande och kollade på klockan. 04:35.
Tack för de Krumben... Du väckte mig fem över halv fem på morgonen, tänkte jag.
Jag la mig ner i sängen igen och hade svårt att somna om, men jag visste att jag skulle spela Quidditch final senare samma dag så jag skulle behöva all sömn jag kunde få.
Efter ca 20 minuter hade jag somnat om.
Klockan åtta väcktes jag utav Krumben igen. Jag muttrade argt men visste att det inte var nån idé att försöka somna om eftersom jag och Hermione hade planerat att gå upp om en kvart. Jag kunde lika gärna ta en dusch.
Jag gick in i badrummet och klädde av mig, när jag kom in i duschen och kände det varma vattnet emot min kropp så kunde jag inte undgå att le.
När jag kom ut ur duschen och torkat mig och satte jag upp håret i en slarvig bulle.
Jag borstade tänderna, tog på min vanliga sminkning (konsilier, mascara och läppglans), smorde in mig med en body lotion som Hermione hade gett mig i julklapp (den luktade choklad) och gick sedan ut ur badrummet.
Hermione var påklädd och väntade på att få borsta sina tände och använda spegeln så hon kunde fixa håret.
Jag klädde på mig snabbt och när klockan var halv nio så gick jag och Hermione ner emot frukosten.
Jag hade på mig mina quidditch kläder som bar färgerna röd och guld. Hermione hade också röda och guldiga kläder på sig.
Vi gick ner till stora salen för att äta frukost.
Stora salen var till 3/4 fylld med röd-guld klädda elever. Huffelpuffare och Ravenclaware hade precis som alla elever ifrån Gryffindor på sig rött och guld och det syntes att det var många som hoppades på att Gryffindor skulle vinna.
Men vid Slytherins bord var alla klädda i grönt och silver och dom var i full gång med att sjunga 'Weasley är vår kung' (under ledning av Ashely) för att synka Gryffindors vaktare (Ron).
Jag gav Ashely en arg blick och skulle precis ta upp min stav och skicka iväg en lamslagningsbesvärjelse när Hermione stoppade mig och viskade i mitt öra:
"Ginny ta det försiktigt tänk på att ALLA lärarna är här och ser exakt vad som händer..."
Jag visste att hon hade rätt så jag gick bort till Harry och Ron och satte mig.
Efter frukosten så hämtade jag min kvast och skulle gå ner till omklädningsrummet när jag såg Ashely, Crabbe, Draco och Pansy.
Det var då jag kom ihåg vad jag hade hört någon vecka tidigare och glömt att berätta för Harry, Ron och Hermione. Jag tog tillfället i akt när jag gick förbi dom och sa:
"Pansy du kommer väll att vara brudtärna när Ashely och Crabbe gifter sig? Och du ska väll vara bestman Draco?"
"Skulle JAG gifta mig med CRABBE?!" Sa Ashely och såg ganska arg ut.
"Ja om både Harry och Ron skulle säga 'jag dör hellre än att gifta mig med dig' så måste du det" svarade jag och flinade innan jag fortsatte ner mot omklädningsrummet.
Väl nere i omklädningsrummet så var alla andra i laget redan där.
Tvillingarna Trayslodia (2 killar) är slagmän. Dom andra två som är jägare med mig heter Hannah Truly och Benjamin Rosén. Sen var ju vaktare Ron (jippi...) och Harry sökare.
Vi satte på oss våra quidditch klädnader och efter Harrys peppsnack (jag hade alltid tyckt att han var snygg i sin quidditch klädnad och jag hörde knappt ett ord utav peppsnacket för att jag var i min egna värld med alla härliga minnen jag har med Harry) så gick vi ut på planen under massa hejarop. Tre fjärdedelar utav läktaren var klädda i färgerna röd och guld. Och lite här och där så fanns det skyltar med texter på som tex: 'Pokalen åt lejonen!' Och 'Lejonen kämpar för alla!'.
Jag skrattade lite när jag såg ett välbekant huvud på läktaren. Luna hade kommit för att kolla på matchen och hon hade sin lejon hatt på sig som brukade ryta varje gång vi gjorde mål.
Madam Hotch (stav) skickade iväg dunkarna och kvicken. Hon blåste i sin visselpipa och alla spelarna hade nu slutit sig uppåt i luften. Jag älskade den underbara känslan av att sitta på en kvast. Quidditch var nog det underbaraste jag visste. Madam Hotch kastade upp klonken i luften och spelet var igång.
Benjamin fick tag i den först. Han passade Hannah som i sin tur passade mig men precis när jag skulle skjuta kom Crabbe (ena slagmanen i Slytherin) och slog mig med klubban i midjan. Madam Hotch såg och skällde ut Crabbe och ropade sedan:
"Straffkast för Gryffindor!"
Jag Benjamin och Hannah kollade av vem som skulle ta det. Men vi hann inte bestämma innan Harry kom och sa:
"Ginny du tar det!".
Så jag tog det och jag gjorde mål.
Det stod nu 10-0 till oss.
Slytherin kom på ett anfall men blev stoppade utav en dunkare som flög förbi så dom tappade klonken. Jag dök snabbt och fick tag i den.
Jag susade förbi Slytherin spelarna men istället för att skjuta så såg jag att om jag passade Hannah skulle hon ha friläge. Så jag passade Hannah som sköt och vi gjorde ännu ett mål.
Efter en halvtimmes spel stod det 140-50 till Gryffindor.
Jag tänkte flyga upp till Harry snabbt och fråga hur det gick. Men just som jag flög typ en meter bredvid Slytherins hejaklack stannade jag.
Jag kunde inte undgå att le när jag såg deras bistra ansiktsuttryck.
Ashely stod på räcket längst ut och ledde klacken men just nu hade dom inte mycket att hurra för. Gryffindor ledde ju med 90 poäng. Ron gjorde verkligen bra ifrån sig måste jag medge.
Jag var ungefär en meter bakom ryggen på Ashely och kollade.
Harry gjorde en stört dykning neråt, Malfoy som bara var några meter ovanför följde tätt efter. Spelet dog ut. Allt hejande dog ut. Alla höll andan.
Men när dom bara var någon meter ifrån marken så rätade Harry upp kvasten. Han hade fintat Malfoy. Malfoy som hade reagerat alldeles försent slog i marken. Och man hörde skratt från Gryffindor, Hufflepuff, Ravenclaw och dessutom nån från Slytherin.
Jag vände mig om och såg att det var Ashely.
Harry flög fram till mig.
"Hej, ska du inte spela?" Sa han med lite häpen röst.
"Jo absolut med jag tänkte åka upp till dig och kolla hur det gick men blev stannade här sen när du dök" svarade jag helt ärligt.
"Snygg fint förresten!" La jag till och kvävde ett skratt.
"Tack" sa Harry och flinade lite.
"Jag ska återgå till spelet nu kommer du?" Frågade han.
"Ja jag kommer ge mig en minut bara" svarade jag.
Han flög iväg och jag skulle precis flyga tillbaka in i spelet när jag hörde nått komma.
Det var en dunkare! Den var bara några sekunder ifrån mig och jag hann precis flytta mig när den kom med stenhård kraft. Yes! Tänkte jag.
Men dunkarna hade fortsatt framåt och istället för att träffa mig hade den träffat nån annan. Nån i Slytherins publik.
Jag han precis vända mig och såg dunkaren träffa Ashely med all sin kraft rakt i ryggen. Hon ramlade bakåt. Hon föll från 50 meter utan några skydd.
Jag visste vad jag måste göra, även om jag inte gillar henne.
Folk skrek och spelet hade stannat igen. Alla stirrade på Ashely där hon föll. Alla utom jag. Jag gjorde en störtdykning och hann ta tag i hennes hand innan hon slog i marken, hon hade bara haft en meter kvar till marken men jag hade hunnit. Jag hade stoppat fallet och släppte henne när hon var bara någon centimeter över marken. Hela skolan, verkligen HELA SKOLAN stirrade och var helt mållösa.
Alla hade nog just nu samma tanke i huvudet som jag själv hade: Varför hade jag räddat min ärkefiende Ashely Lestrange som hade torterat mig sen vi började på Hogwarts.
Kvicken hade susat upp framför Harry och han hade tagit den. Vi hade vunnit Quidditch pokalen. Men istället för jubel från läktarna så satt alla bara och gapade. Till och med lärarna satt och gapade.
Jag kände hur alla stirrade på mig och jag tog därför min kvast och sprang in i omklädningsrummet. Bytte om så snabbt som möjlig och sprang där efter in i slottet och upp till min sovsal.
Jag behövde prata med mamma. Jag skrev ett brev till henne där jag berättade vad som hade hänt, lånade Rons uggla Piggelin och skickade sedan iväg brevet.
Jag bytte snabbt om och la mig i sängen och somnade ganska snabbt.
Jag brydde mig inte om att jag troligen skulle vakna mitt i natten och vara vrålhungrig. Jag ville bara sova för jag visste att i ens drömmar finns det inga problem.