Off limit / Foscar /

2.

Irriterat svär jag över telefonen som vibrerar på nattduksbordet. Baksmällan får hela mitt huvud att bulta av smärta och jag muttrar irriterat för mig själv när telefonen fortsätter att ringa.

"Vad?"

Fräser jag irriterat fram med en sömndrucken röst in i telefonens lur. Hugos skadeglada skratt hörs på andra sidan luren och jag suckar irriterat.

"Blev det lite mycket att dricka igår eller?"

Frågar han med skratt i rösten och jag rullar irriterat på ögonen samtidigt som jag lägger telefonen tryckt mellan kudden och örat så att jag inte behöver hålla fast den.

"Håll käften"

Får jag fram med en vresig ton och han skrattar återigen vilket får mig att sucka irriterat.

"Jag kommer över om en halvtimme så du kanske bör resa dig ur sängen åtminstone"

Säger han glatt och jag rullar med ens över på rygg och häver mig upp i sittande ställning samtidigt som jag förgäves försöker att gnugga sömnen ur ögonen.

"Vad är klockan ens?"

Får jag ur mig med en hes röst och försöker förgäves att få någon som helst uppfattning om vilken tid på dygnet det faktiskt är. Det sista jag kommer ihåg efter att ha fått reda på att Oscar uppenbarligen dejtar min bästa kompis är att jag hånglade med någon random person och sedan är det svart.

"Klockan är halv nio Felix, klä på dig"

Hugos röst är aningen skadeglad innan han lägger på med ett skratt och jag slänger obrytt iväg telefonen genom rummet så att den landar någonstans på det stökiga golvet. Med en kraftansträngning lyckas jag ta mig upp ur sängen och upptäcker hur jag inte ens bär ett par kalsonger. Förvirrat möter jag min spegelbild och svär tyst för mig själv. Jag hoppas verkligen att det inte hände något igår.

Med baksmällan i kroppen rör jag mig långsamt över rummet innan jag letar fram ett par kalsonger som jag trär på mig och drar upp ett par mjukisbyxor över underkläderna.

Ringklockan ljuder snart genom huset och jag slänger en snabb blick på mig själv i spegeln för att konstatera att jag ser ut som något katten släpat in. Men bry mig orkar jag inte.

När jag någon minut senare öppnar ytterdörren så är jag nära på att svära högt över att jag inte ens brytt mig om att dra en hand genom det rufsiga håret.

"Hej Felle boy. Jag tog med mig Oscar, det gör väl inget?"

Säger Hugo glatt och går förbi mig in i hallen medan jag står kvar med Oscars blick på min bara överkropp innan han roat höjer på ögonbrynet och möter min blick.

"Jag hoppas att jag inte tränger mig på"

Säger han med en road röst och blinkar snabbt med ena ögat åt mig innan han följer efter Hugo in i vardagsrummet och lämnar mig kvar i hallen. Ilskan kokar inom mig och jag spänner käkarna hårt. Vad fan har han för rätt att komma här och håna det faktum att jag så uppenbart försökte få honom i säng senast igår?

Jag förstår inte ens hur jag tänkte, över min döda kropp att jag vill ha honom.

Men jävlar vad attraktiv han är.