Off limit / Foscar /

5.

När jag kliver ut i Hugos kök för att hämta glas så faller min blick sjävklart på den blonda gestalten som står lutad mot köksbänken med blicken fäst i telefonen i hans hand. Ett flin pryder mina läppar samtidigt som jag går mot honom med långsamma steg. Utan att säga ett ord ställer jag mig pressad mot honom och sträcker mig upp för att nå skåpsluckorna där glasen är förvarade. Han lyfter sin blick från telefonen och möter chockat min blick där jag står onaturligt nära och möter honom med ett flin.

"Don't mind me, ska bara hämta glas"

Säger jag retsamt och blinkar med ena ögat vilket får honom att spänna käkarna och låta telefonen slinka ner i bakfickan på jeansen.

Med medvetet långsamma rörelser lyfter jag varsamt ut ett glas i taget samtidigt som jag fördelar vikten fram på fötterna så att mitt höftparti pressas mot Oscars som häpet flämtar till.

"Felix flytta på dig för i helvete"

Säger han irriterat och flinet växer på mina läppar samtidigt som jag lägger huvudet aningen på sned och intensivt möter hans blå blick.

"Vad är det? Jag trodde inte att du påverkades av det här"

Säger jag retsamt innan jag låter mina händer löst placera sig på bänkskivan på vardera sida av hans höfter.

"Det gör jag inte men jag vill inte stå fastklämd här resten av kvällen"

Fräser han fram irriterat och det faktum att irritationen i hans röst framgår så tydligt får mig att flina ännu större och nästan omärkbart stöter jag mitt höftparti löst mot hans vilket får honom att flämta till ännu en gång.

"Eller vill du? Du kanske vill fortsätta i sovrummet, vad vet jag"

Säger jag retsamt vilket får honom att hårt placera sina händer över mina höfter men enbart för att stoppa mina försiktiga höftrörelser.

"Felix jag har en pojkvän, din bästa vän"

Förtydligar han med en bestämt röst som får mig att fnysa och himla lätt med ögonen.

"Jaha och? Jag är inte upptagen, jag får flirta med vem jag vill och det är inte mitt fel om du blir påverkad av detta. Det är trots allt dina handlingar som räknas för att det ska klassas som någonting Oscar"

Säger jag lugnt och ilskan i hans ögon bevisar att det jag säger får honom att inse att jag har rätt. Han skakar bara irriterat på huvudet och knuffar bak mig en bit så att jag inte längre står pressad mot hans kropp.

"Bara erkänn att du vill ha mig så slutar jag"

Yttrar jag kaxigt och drar en hand genom håret samtidigt som jag möter hans blick med ett sensuellt ansiktsuttryck som får honom att fnysa och skaka på huvudet så hastigt att håret flyger.

"Aldrig"

Säger han bestämt och jag suckar irriterat över hans envishet innan jag går över till köksbänken och plockar åt mig glasen. Precis innan jag lämnar honom ensam vid köksbänken så sträcker jag ut min lediga hand och hugger tag i hans skärp för att dra honom mot mig så att våra skrev pressas mot varandra vilket får oss båda att flämta till.

"Jag har inte ens börjat Oscar. Det bästa vore bara om du erkände men om det är såhär du vill ha det så visst"

Säger jag med en låg, hes röst precis vid hans öra innan jag släpper taget om honom och bekymmerslöst lämnar köket med ett flin på läpparna.