Off limit / Foscar /

25.

Uttråkat sveper min blick ut genom fönstret och med hakan vilandes i handen så försöker jag att koppla bort det irriterande ljudet av föreläsningen min svenska lärare försöker att lära ut. Mina tankar ligger inte på svenskans grammatik och dess regler kring adverb och synonymer. Mina tankar ligger på killen som spenderat de senaste två nätterna i min säng. Tätt omslingrad med mig. Han är ständigt en del av mina tankar.

Jag känner en svag knuff i sidan och rycks ur mina tankar för att möta Hugos blick.

"Kan du hitta på något efter skolan? Jag behöver skingra tankarna lite"

Frågar han dystert med blicken fäst på läraren för att inte vara allt för uppenbar. Hans fråga får mig att bita mig löst i insidan av läppen. Att träffa honom efter skolan innebär fler timmar utan Oscar. Men samtidigt vet jag att Hugo behöver det här. Han har precis gått igenom ett uppbrott och jag som hans bästa vän bör finnas där för honom. Så när läraren tittar bort möter jag hans blick och nickar vilket får honom att sända mig ett leende som jag snabbt besvarar.

Under bordet lyckas jag diskret plocka fram telefonen och när jag är säker på att varken Hugos eller lärarens uppmärksamhet ligger hos mig så klickar jag mig in på min och Oscars konversation.

Felix 14.17
Jag kommer inte hem förrän senare ikväll

Hugo vill hitta på något

Snälla kom över ikväll

Snälla sov med mig inatt

Oscar 14.20
Jag förstår Felix, det är lugnt

Natten är våran remember? Klart jag sover med dig inatt

Saknar dig

Felix 14.26
Saknar dig

Älskar dig

Ses ikväll

När lektionen avslutas och därmed skoldagen så väntar jag på Hugo medan han brötar ner ett par böcker i väskan och sedan stänger skåpet efter sig.

"Vad ska vi hitta på?"

Frågar han sedan och jag rycker lätt på axlarna och slänger upp ryggsäcken över axeln medan jag följer honom ut ur skolan och i riktning mot tunnelbanan.

"Vi kan väl bara åka hem till dig och chilla, som alltid?"

Frågar jag och han nickar entusiastiskt över mitt förslag.

När vi någon timme senare befinner oss hemma hos honom så känns allt som vanligt. Det är bara jag och han på en av våra vanliga grabb kvällar. Inte ett ord om honom nämns. Vilket är bra för oss båda. Jag tror att vi båda tänker lite väl mycket på samma kille trots att våra tankar troligtvis skiljer sig mycket.

Det är inte förrän jag några timmar senare befinner mig på tunnelbanan påväg hem som jag inser hur mycket jag längtar efter honom. Hur mycket jag faktiskt saknat honom på en enda dag. Hur är det ens möjligt att känna en sådan saknad, en sådan längtan efter någon man såg för bara några timmar sedan?

Felix 20.32
Jag är hemma om 15 min

Oscar 20.33
Jag väntar på perrongen

För du kommer väl med tunnelbanan?

Felix 20.35
Stalker varning

Men ja det gör jag

Oscar 20.37
Alltid

Du är min

Skynda dig, jag vill kyssa dig

Plus att det är kallt som fan

Hans meddelanden får mig att le och otåligt vända blicken mot tavlan som visar nästa station. När jag äntligen kommer ut på perrongen så drar jag jackan tätare omkring mig och sveper med blicken runt omkring mig, sökandes efter honom.

Och när mina ögon finner honom så kan jag inte låta bli att öka takten på mina steg och bokstavligt talat slänga mig om halsen på honom.

Och kyssen vi utdelar är som alla andra, helt perfekt.