Off limit / Foscar /

10.

"Kyss mig Felix"

Meningen som lämnar hans läppar får mig att tappa all sorts fokus medan vattnet droppar ner från håret som klibbar fast mot min panna. Och när jag står där i regnet med honom framför mig. När han inte bara är så otroligt attraktiv utan även sådär jobbigt vacker. Sådär vacker att jag inte ens kan titta bort. Att jag inte ens kan kontrollera mina egna muskler eller samla mina tankar. Det enda jag kan förmå mig själv att göra är att ta de sista stegen som skiljer oss åt och med min hand mot hans kind och den andra om hans höft så kysser jag honom.

Jag kysser honom och han kysser mig. Vi kysser varandra. I regnet, så där riktigt filmscens klyschigt. Och vad som är ännu mer klyschigt är det faktum att jag drar honom närmare. Jag kysser honom allt mer passionerat, med mer känsla, mer tunga, mer allt.

"Felix"

Han flämtar fram mitt namn mellan våra andetag som blir allt tyngre för varje sekund som passerar förbi. Allt jag kan göra är att ta ett ordentligt grepp om hans ansikte och kyssa honom allt grövre. Min blöta kropp pressas mot hans och våra flämtande andetag avbryter kyssarna gång på gång.

"Helvete Felix"

När mitt namn bryter ut i ett stön i samband med att det lämnar hans läppar så vet jag inte längre vad som är upp eller ner. All min fokus ligger på honom och hans närgångna kropp. Mina händer smyger sig in under hans blöta tröja som klibbar mot hans kalla hud och jag känner hur han rycker till en aning vid min plötsliga beröring.

Våra händer letar ständigt efter nya ställen att smeka och beröra och alldeles för många gånger så avbryts kyssarna av flämtande andetag och namn som övergår i stön. För vi båda har velat just detta så otroligt länge. Och att få uppleva det är som att dra det där munblosset som man är rent utsagt beroende av, som man bara måste ha för att ens kropp ska fungera som den ska.

Han är fan som mitt heroin och jag tror att jag faller in i ett beroende.

Helt plötsligt avlägsnar han sina läppar och backar undan en bit vilket får mig att kisa mot regnet och möta hans blåa ögon.

"Vad fan håller vi på med?"

Frågar han andfått och jag rycker bara på axlarna. Ord känns så långt borta. Jag är inte kapabel till att forma en fullständig mening. Inte när han tittar på mig med dem ögonen. Inte när han är sådär jobbigt, irriterande vacker.

"Fan känner du det också? Dunkar ditt hjärta som ett jävla lokomotiv? Känns det rätt trots att det är så sjukt jävla fel?"

Får han hysteriskt ur sig och istället för att svara så bestämmer jag mig bara för att dra in honom närmare mig och återigen försegla mina läppar med hans. Han följer villigt med i rörelsen och med sina händer pressade mot min svank pressar han oss ännu närmare medan våra läppar hungrigt arbetar mot varandra.

"Vad i helvete!?"

Den ilskna rösten får oss att flyga ett par meter ifrån varandra och verkligheten slår mig som ett knytnävsslag.

...

Aaaand I'm back!

Jag har varit väldigt inaktiv och frånvarande på det sista men den senaste veckan har jag bara fokuserat på körkort och det är det enda som cirkulerat i mina tankar. Men nu är jag tillbaka och får lagligt köra bil vilket är underbart!

Hoppas att ni alla mår jättebra!

Kramar, N