Off limit / Foscar /

22.

Vi beter oss som att vi aldrig kommer att få träffa varandra igen. Under hela frukosten sitter jag placerad i hans knä med hans armar slappt draperade runt min midja och hans mjuka kyssar i nacken.

Jag går runt i hans kläder trots att jag har en hel garderob full av mina egna. Så fort han lämnar rummet för att gå in i ett annat så följer jag efter. Jag är på honom som ett plåster men som tur är verkar han inte ha mycket emot det.

När vi är tillbaka i sängen med benen tätt omslingrade och hans fingertoppar som sveper ut längs med mina armar så att gåshuden uppstår så suckar jag tyst vilket genast fångar upp hans uppmärksamhet.

"Natten är över"

Yttrar jag tyst och han hummar svagt som svar. Troligtvis förvånad över min konstiga kommentar. Det är rätt uppenbart att natten är över.

"Vad fan händer nu Oscar?"

Frågar jag tyst och snurrar runt i hans famn så att jag ligger med magen pressad mot hans och vilar hakan i handen som jag stödjer upp mot hans bröstkorg.

"Vadå vad händer nu? Det här en vår verklighet nu"

Säger han lugnt och viftar lite med handen över sängen för att förtydliga sina ord. Men allt jag gör är att sucka och låta huvudet falla ner mot hans bröstkorg.

"Du menar att vi ska vara öppna mot Hugo med att det tog dig mindre än en timme att lämna honom och bli tillsammans med mig?"

Frågar jag aningen irriterat trots att det inte är irritation jag känner. Enbart rädsla och skuld. Rädsla att han ska lämna mig, rädsla att detta har varit alldeles för bra för att vara sant. Skuld över att jag faktiskt ligger tätt omslingrad med en kille som någon annan älskar. Som någon annan gråter över. Och denna någon råkar vara min bästa vän.

"Vi kanske ska hålla det mellan oss ett tag vid närmare eftertanke"

Får Oscar fram med en suck och tar tag om min käke för att vinkla mitt huvud uppåt så att han kan möta mina ögon. Trots att det han säger är vad jag ville höra så känns det ändå inte riktigt okej. Om vi stannar som en hemlighet så finns risken att det aldrig blir verklighet. Och trots att jag är mer än nöjd med att överhuvudtaget ha honom för mig själv hemma i min säng så vill jag ändå visa honom för resten av världen. Visa oss.

"Felix"

Säger han med en låg röst och jag rycks ur mina tankar för att möta hans blick.

"Jag gör det för dig, för att Hugo är din bästa vän och jag vet att du inte vill såra honom. Jag har redan sårat honom, jag har inget att förlora. Jag vill visa upp dig inför hela världen. Men för din skull så är det bäst att ta det långsamt och bara mellan oss till en början"

Säger han lugnt och förtydligande och jag betraktar hans lugna ansiktsuttryck innan jag nickar försiktigt och han nickar tillbaka. Ett litet leende utbyts mellan oss innan hans läppar förseglas med mina.