Oscar 22.01
Kan jag komma över?Hans sms får min andning att höjas märkbart och med skakiga fingrar skriver jag in ett snabbt svar. Plötsligt nervös reser jag mig ur min stökiga säng och går fram till fönstret för att få en överblick av den mörka gatan.
Efter en lång sömnlös natt och en ännu längre dag har jag inte bara kommit underfund med att jag kan ha förlorat min bästa vän. Jag har också kommit underfund med det som faktiskt har varit anledningen till min sömnlösa natt. Att jag faktiskt är intresserad. Att om han väljer mig så skulle jag välja honom också.
Och för en gångs skull i mitt liv så tänker jag faktiskt öppna upp och prata om mina känslor. För jag tänker inte förvärra vår situation mer än nödvändigt.
När en gestalt bryter sig loss ur skuggorna på den mörka uppfarten så rycks jag ur mina djupa tankar och sväljer nervöst ner klumpen i halsen innan jag rör mig tvärsöver rummet och nerför trappan. I samma stund som ringklockan ljuder så ligger min hand på dörrhandtaget och jag öppnar upp dörren för att möta hans slanka kropp.
Han ser trött ut. Hans ögon är matta och håret rufsigt. Hans ögon är rödsprängda och jag gissar på att han inte heller fått mycket till sömn. Han ser ut att ha gråtit och när hans hesa röst får fram en tystlåten hälsning så förstår jag att han även har skrikit. Bråkat. Pågrund av mig.
"Jag, jag ville bara förklara"
Börjar han försiktigt och jag biter mig löst i insidan av läppen för att sansa min nervositet något.
Jag med Oscar. Jag vill bara förklara hur jag känner för dig, att jag tycker om dig.
Tankarna virvlar runt i min hjärna men jag förblir tyst medan jag iakttar hans flackande blickar och obekväma beteende.
"Jag vet inte vad du tycker om det som hände. Jag vet inte om du bara drogs med i ögonblicket eller om du faktiskt tyckte om det. A-alltså kyssen. Eller ja, kyssarna."
Fortsätter han i en försiktig takt och jag vill bara skrika åt honom att komma fram till något. Vad är det han försöker säga? Vad är det han vill? Har han gjort ett val?
Kan han inte bara kyssa mig igen...
"Jag kan inte ljuga för du har nog redan förstått att jag tyckte om det. Att jag tyckte om att kyssa dig. Annars hade jag inte gjort det. M-men fan Felix, vi båda måste inse att det inte går. Det funkar inte"
Hans ord får mitt hjärta att klappa snabbare för att sedan sluta slå helt.
"Jag är fortfarande tillsammans med Hugo. V-vi löste det. Och du och jag, d-det är inte på riktigt ändå. Eller hur? Vi båda rycktes med av ögonblicket och det har jag förklarat för Hugo. J-jag hoppas att du förstår"
Jag hoppas att du förstår.
Jag förstår precis,
Du valde honom och jag var dum nog att välja dig.
YOU ARE READING
Off limit / Foscar /
FanfictionHan är så attraktiv. Så åtråvärd. Så speciell. När jag tittar på honom så vet jag att det finns något där. Men när jag tittar på honom ser jag även anledningen till varför det aldrig skulle kunna gå. Han är min bästa väns pojkvän. Och alltså off li...