Off limit / Foscar /

15.

Oscars perspektiv

En suck lämnar mina läppar och jag fingrar lätt på telefonen som ligger i min hand. Plötsligt blev allt så komplicerat. Jag har redan insett att jag har någon form av intresse för Felix. Några sorts känslor även fast jag inte helt kan placera dem. Kanske är jag bara attraherad av honom. Sen jag öppet kom ut som homosexuell är det inte många killar som varit så framåt och på som Felix var första gången jag träffade honom. Kanske är det därför han intresserar mig. För att han uppmärksammade mig.

Men innerst inne vet jag att det faktiskt är något mer. Annars hade jag aldrig ens funderat över det här. Annars hade jag aldrig försökt att få tag på honom i ren desperation.

I samma stund som telefonen vibrerar och hans namn lyser upp skärmen så öppnas min sovrumsdörr och Hugos leende möter mig. Hastigt lägger jag ifrån mig telefonen utan att öppna hans senaste meddelande och pressar fram ett leende.

"Hej baby"

Yttrar han glatt innan han böjer sig ner och lämnar en snabb kyss mot mina läppar. Jag besvarar kyssen och ler svagt.

"Hugo. Vad gör du här?"

Frågar jag förvånat och iakttar honom när han sjunker ner i sängen bredvid mig och sänder mig ett leende.

"Jag ville mysa med min pojkvän"

Säger han glatt innan han sträcker ut handen och hugger tag i min tröjlinning för att dra mig mot sig. Jag försöker att trycka undan tankarna som virvlar runt i huvudet och sjunker ner bredvid honom för att försegla våra läppar.

Men för varje kyss är det någon annans läppar jag tänker på. Någon annans läppar jag föreställer mig. Och som att han kan läsa mina läppar så vibrerar snart telefonen på mitt nattduksbord.

Men allt jag gör är att kyssa honom, min pojkvän, längre, grövre, oftare. För jag kan inte tänka på honom på det här sättet. Det är inte okej. Det är inte han och jag som hör ihop, det är inte så det är menat att vara.

Telefonen fortsätter att vibrera och det blir allt svårare att behålla fokus. Jag vill bara veta vad han skriver, vill veta vad han tänker.

Men när Hugo avslutar de heta kyssarna och istället lämnar en fjäderlätt kyss mot min kind innan han kryper ihop i min famn så gör sig skuldkänslorna påminda som ett sting i bröstet. Jag tycker ju om Hugo. Jag kanske till och med älskar honom. Så varför kan jag inte släppa Felix? Det är inte rättvist, inte mot någon av dem. Jag måste fatta ett beslut och vara tydlig med det.

"Oscar?"

Mumlar han mot min bröstkorg och jag hummar svagt medan jag drar fingrarna genom hans hår.

"Jag tror att jag, att jag älskar dig"

Får han fram med en nervös stämma och mitt hjärta stannar i bröstet. Med försiktiga rörelser vinklar jag ner huvudet och möter hans blick innan jag förseglar mina läppar med hans. Nu vet jag vad jag måste göra.

Så fort Hugo kliver ut genom ytterdörren fiskar jag upp telefonen ur fickan och utan att läsa hans tidigare meddelanden skickar jag iväg ett snabbt meddelande, ett beslut.

Oscar 22.31
Vi måste släppa det här Felix. Jag är upptagen och jag är kär.

Det är inte förrän jag skickat iväg meddelandet som jag läser igenom hans.

Felix 19.37
Jag vet vad jag vill men det går inte

Och jag vet att du är med honom nu

Men jag kan fan inte ignorera det

Jag kan inte ignorera att jag är kär i dig