Jag ligger i min säng 03.24, med mobilen i handen och kollar på tvd för att få mig själv på andra tankar. Att för en kort stund bara skita i att tänkta på vart Ogge kan vara och var han är gör mig så glad. Att just en liten stund släppa nervositeten och oron att något ska hända honom något.
Ogge brukar vara hemma vid detta lager men det är han inte. Samma sak med 1 och 2 timmar senare och tillslut så somnar jag av trötthet men det varar inte länge förens jag hör hur något går sönder på nedervåningen.
Jag går försiktigt ner för trapporna iklädd i Ogges stora tröja som når lite kortare än knäna och ett par trosor. Jag rundar förbi hörnet till köket och ser Ogge sitta på golvet och ta upp alla glassplitter som glaset han nyss tappat skapat.
Jag sätter mig ner och försöker hjälpa honom men han ger mig inte en blick utan han reder sig bara upp och går. En smäll hörs på övervåningen och jag hoppar till av förvåning.
Vanligtvis så skulle han iallafall ge mig en ursäktande leende eller något men nu verkade han sur eller något.
YOU ARE READING
Don't hurt me O.M
FanfictionSvordomar hörs svagt men tydligt i mina öron medan hasande steg går i trappan. Nervöst sitter jag här, försvarslös och rädd för inte ens en enkel mening kan ändra på hans ilska
