Don't hurt me O.M

Kapitel 21

Alec:
Hej :)

Jag:
Alltså Alec förlåt! Det var inte meningen att kyssa dig och det var ett stort misstag så snälla kan vi inte bara vara vänner :/

Efter det fick jag inget svar även fast att jag har suttit här i snart 1 timme fast inte för att vänta på hans meddelande. Jag var kanske lite hård mot honom kanske? Fan varför skulle jag ens kyssa honom är jag dum eller?

Jag reser mig ifrån den gråa soffan påväg till köket för att de om det finns något att äta då Ogge skulle åka iväg och köpa mat men han har inte kommit hem på en timme och jag börjar blir lite orolig men jag hör hur dörren stängs så fort jag öppnar kylskåpet.

"Hej" säger en leendes Ogge framför mig och jag ler tillbaka

"Vart var du?" Skrattar jag lite nervöst fram.

"Affären" säger han frågandes och jag nickar långsamt samtidigt som jag kollar på klockan på den vita väggen.

"I en timme?" Han suckar ljudligt och ser en aning besviken ut.

"Visst lita inte på mig" säger han nedstämt och går ut från köket. Snabbt fattar jag tag om hans arm och stannar honom.

"Jo jo jag tror dig snälla" får jag panikslaget ur mig. Han drar in mig i hans famn och sedan hjälps vi åt att plocka in alla varor han köpt.

---

"Ogge din mobil" nästan skriker jag i hela huset när jag ser hur skärmen på hans iPhone ljusna upp och hur den darrar.
Jag får inget svar av honom då han duschar och säkert inte hör. Ännu en gång så plingar den till igen och jag måste sträva emot för att inte kolla men den plingar till igen och denna gången gick det inte att hejda mig. Jag plockar snabbt upp den och ser att något okänt tjejnamn kommer upp.

Kate:
Tack för rundan idag ;)

Kate:
Vi måste göra om

Kate:
Kan du ikväll?

Håller han på med andra? Ska jag skriva ett svar? Så tänker jag ett tag tills jag hör hur duschen stängs av och snabbt så knappar jag in något jag kanske inte borde skrivit.

Oscar:
Ja vi ses 20.00 vid plattan

Ja det gör vi...

---

"Ogge måste dra vi ses sen!" Ropar jag utifrån hallen när jag trär på mig mina skor och han kommer in där med en frågandes blick.

"Vart ska du?"
"Bara iväg och träffa en kompis" ler jag åt honom, ställer mig upp från stolen och ger honom en snabb kyss som han inte hinner besvara.

"Aja ha det så roligt då" säger han och lutar sig mot dörrkarmen medan jag sätter på mig min gröna jacka. Jag ler tillsvar och går ut. Snabbt rör jag mig mot tunnelbanan som ska föra mig till
T-Centralen vilket bara är någon station bort.

Jag kliver av tunnelbanan och börjar röra mig mot utgången där kate ska stå vilket jag tror hon redan gör då jag ser en tjej med korta shorts och en urringad tröja.
Jag tvekar lite men bestämmer mig för att gå dit och kolla.

"Hej, ursäkta är du Kate?" Frågar jag artigt och hon nickar bara. Hennes ögon är klarblåa som mina, vi är nästan lika långa men skillnaden är bara det att jag har mörkt brunt och ganska långt hår medan hon har ljust och kort.

"Känner du Ogge?"
"Ja vi är ihop vadårra?" Säger hon förvirrande och hela jag stelnar. Det känns som om hela jag går sönder och att någon hugger mig tusen gånger o ryggen. Sorgen finns djupt inuti mig men ilskan bubblar som en het lava.

"Hur länge har ni vart ihop?" Säger jag sammanbitet, flackar runt med blicken överallt och försöker att inte gråta.

"Vad är det här? Någon frågesport?" Skrattar hon fram.

"Hur länge har ni vart ihop." Säger jag bestämt och struntar i hennes fråga.

"Kanske någon månad eller något sånt" säger hon och rycker på axlarna. Jag nickar bestämt på huvudet.

"Okej, lycka till" säger jag snabbt innan jag vänder mig om och går med snabba steg mot tunnelbanan. Jag kan inte hejda mig utan tårar forsar ner för mina kinder. Vart ska jag ta vägen nu? Om jag har tur så kanske Ogge är ute med någon kompis så att jag bara kan packa ihop mina saker och sedan dra?

Sagt och gjort, så tar jag tunnelbanan hem och öppnar nu försiktigt dörren för att inte störa om han skulle vara hemma. TV:n är på och jag antar att han är hemma. Försiktigt så trippar jag upp för trappan, plockar fram en sport bag och sedan packar ned nödvändiga saker som tandborste, laddare, kläder och lite smink.

Mina tårar har slutat rinna men man ser tydligt i badrumsspegeln att jag har gråtit då min mascara har samlat sig lite under ögonen och min lite röda näsa.

När jag fixat klart allting så tar jag tag i mina grejer och rör mig ner för trappan. Olyckligtvis så råkar det knirra till lite när jag går och jag sluter ögonen hårt. Jag hör fotsteg i hallen och jag märker att jag är körd.

"Hallå?" Frågar han och sticker fram huvudet där jag står och jag blir redan rädd.

"Har det hänt något?" Frågar han oroligt och kollar ner på mig och min packning.

"Nej, jag ska bara bort ett tag hos en kompis" säger jag och försöker le lite försiktigt.

"Men du gråter ju" säger han och tar ett steg närmare mig och reflexelvist så backar jag.

"Nej nej jag ska bara gå nu" säger jag och vänder mig om och springer ut från huset. Ogge följer inte efter eller frågar inte om någonting utan står bara kvar i dörröppningen.

Men vart ska jag ta vägen nu? Den frågan hade jag inte tänkt på men jag tar snabbt upp min mobil och sms:ar den person som först kommer upp i mitt huvud.

-----------------------------------------

Förlåt för att jag inte uppdaterat på sjuuuukt länge och förlåt för ett skit dåligt kapitel... Jag har bara väldigt mycket med skolan men ska verkligen försöka lägga upp så snabbt det går ❤️