Senare den kvällen, när jag har kommit till soffan så hör jag Ogge komma in i hallen men han var inte själv. Jag hör en ljus röst fnittra till. Efter någon minut så ser jag Ogge och en tjej som för sina steg upp för trapporna men han märker inte mig. Han märker inte att jag sitter här i soffan, med små salta tårar rinnandes ner för mina kinder. Först var det en tår men den fick sällskap av flera så småningom.
------------------------------------------------------
Förlåt för korta kapitel men hinner typ inte skiva så mycket just nu på senaste tiden
ESTÁS LEYENDO
Don't hurt me O.M
FanficSvordomar hörs svagt men tydligt i mina öron medan hasande steg går i trappan. Nervöst sitter jag här, försvarslös och rädd för inte ens en enkel mening kan ändra på hans ilska
