Don't hurt me O.M

Kapitel 27

Det är ingen film, det är ingen fantasi bok utan det är mitt liv. Redan som liten har jag alltid velat leva ett liv som i en film. Jag har velat att något speciellt ska hända och att jag skulle kunna finnas och inte bara vara en individ av alla andra i mängden. Man kan väll säga att jag lever lite som en film för sånt här brukar inte hända så ofta för många. Jag fick det jag ville men det blev fel film typ. Jag ville leva i en fartfylld och rolig film och inte en fartfylld och sorglig men man får väll ta det man får?

Tänk att alla dem här tankarna kan finnas i ens huvud under en sekund. För en annan människa kan det se ut som om man tänker på nolltid men mer händer. Undra vad som försegår i hans huvud nu också. Mer hinner jag faktiskt inte tänka innan jag börjar öppna munnen för att börja prata, sedan börjar samma grej om igen. Tänka och sen prata.

"Ge mig en sista chans, jag lovar jag ska in sabba den" säger han desperat och jag tänker men inte med hjärnan denna gång och jag vet inte om jag tänker med hjärtat heller. Med andra ord så tänker jag inte alls eftersom att jag går med på det.

Nu som förr så ligger vi i soffan med hans armar runt mig som om ingenting hade hänt. För kanske en vecka sedan så skulle jag vart glad och tankspridd om att detta faktiskt ändå kommer hålla men mina tankar är helt och hållet på andra sidan. Jag är inte glad för det som händer nu, jag är inte glad utan ledsen och jag vet definitivt att detta aldrig kommer att fungera som han påstår. Wow v art har jag fått mitt förnuft ifrån? Kanske har jag vaknar från en dröm som aldrig var en dröm?

"Vad tänker du på?"
"Ingenting speciellt" svara jag vara enkelt och snabbt medan han drar sina lite halv svettiga fingrar i mitt hår.

"Är du säker? Du skakar" säger han en bit oroligt men fortsätter ändå att lugnt dra sina fingrar längs min hårbotten.

"Ja jag mår bra" säger jag och tar tag om mina händer.

"Jag fryser bara" säger jag som ursäkt och jag känner en svag pust mot mig och ett lågt skratt.

"Det är 24 grader hjärtat, du kan väll inte frysa" hjärtat? Sa han hjärtat? Det brukar han aldrig säga.

"Jag måste bara gå ut en stund" säger jag nästan desperat och hastigt är jag uppe på fötter och rusar ut till hallen där jag snabbt grabbar åt mig mina skor och sedan ut ur huset. Väl utanför trär jag snabbt på mina skor och knyter snörena för att sedan börja gå åt en helt annan riktning än vart Ogge är.

Min hand för jag till pannan för att torka bort en liten blöt pärla som trillar ner från min panna. Klockan är vid halv tio på kvällen men det är fortfarande extremt varmt vilket på ett sätt är skönt men vill ha tillbaka vintern. Jag hatar känslan av sommaren men jag vet inte varför. Många känner ångest över att bara ligga hemma medan det är fint väder men det är något jag aldrig skulle göra utan tvärtom, jag ligger helst hemma med en chips påse i handen istället för att gå ut.

Kanske ska jag gå till Alec? Eller nej han kanske är med Isabelle eftersom att hon kommer hem idag och Filip är det igen mening med att gå till så det får väll bli Ica.

"Chips? Choklad? Godis? Äh ta allt" mumlar jag tyst för mig själv när jag står vid hyllorna för att välja vad jag ska ta. Jag försöker så gott som jag kan bära alla saker i mina händer då jag inte valde att ta en korg med mig.

Med händerna fulla så börjar jag bege mig mot kassorna och ser två personer framför mig vid kassan var ena av dem är en kille och andra en tjej. Men det är inget jag orkar lägga tid eller ork till utan börjar lassa på med varor på bandet men jag kollar nyfiket upp när någon, med en frågande röst uttalar mitt namn.

"Vad gör du här?" säger han framför mig och jag sträcker fram mina armar och pekar på rullbandet som svar och han skrattar till lite men nickar sen. Snabbt för jag blicken mot personen bakom honom och ser till en viss förvåning Isabelle stå där. En känsla av ilska och avundsjuka blandas med mitt medvetne och jag suckar högt för mig själv.

"Hej Nikki" Säger hon artigt vilket jag stör mig något extremt på. Varför ska hon vara så snäll och omtänksam? Fan inte konstigt att han gillar henne.
Men bara för att hon är så artsig och söt så har jag inte rätten att inte vara artig tillbaka så jag ler bara som svar och nickar svagt. Efter det återgår hon till att packa ner alla saker om chips, läsk, matvaror och allt annat "mysigt" man skulle kunna tänka sig en fredagskväll.

"Men vi ses väll snart" säger Alec och vinkar med handen i luften och börjar gå mot Isabelle när han betalat klart.

---

Jag smäller hårt och argt igen dörren efter mig. Allt jag har tänkt på medan jag gått hem är Alec och Isabelle och hur deras kväll kommer vara. Jag har försökt övertala mig själv om att min och Ogges kommer vara minst lika mysig men dem tankarna och förväntningar försvinner helt när jag inte finner honom någonstans i vårt hem.

Med en djup suck sätter jag mig ned i soffan med chokladkakan i handen och blickar bort mot det stora fönstret. Vädret har bara blivit sämre sedan jag kom hem och några få regndroppar faller ner från de gråa molnen om befinner sig på himlen. Jag har varken lust eller ork till att ens oroa mig om vart Ogge befinner sig för jag kan nästan vara hundra procent säker på att han kommer komma hem full och arg, kanske tar han till och med sig en tjej hit?

Min blick för jag ner mot chokladen jag har i min hand och öppnar den snabbt och enkelt. Man ser direkt chokladens släta botten med vissa få små bucklor på. Rad för rad bryter jag upp och börjar snabbt föra en ruta i taget till munnen och snabbt känner man smaken av choklad som blandas i munnen.

Med munnen full av choklad går jag in i köket med resterande bitar från kakan och börjar rota i skåpen efter marshmallows vilket jag finner längst in i ett skåp. Jag hoppar upp för att jag troligen någon gång skulle kunna nå den men självklart är jag så kort så att jag behöver hämta en stol.

Chokladen lägger jag i botten av en plåt och jämt placerar jag marshmallows över chokladrutorna med ett m på.

Försiktigt greppar jag tag om den lilla plåten, öppnar ugnen som jag för en stund sedan satte på och stoppar in plåten. Jag smäller igen luckan och lutar mig mot köksbänken så att jag kan blicka ut mot gatan där jag ser en kille gå med mobilen mot örat. Han är en bit bort men ju närmare han är så ser jag tydligt att det är Ogge och han ser inte så speciellt glad ut fast nykter är han iallafall.

------------------------------------------------------

1. Jag har haft så mycket ångest över att jag inte har uppdaterat på ett tag

2. Världens sämsta kapitel, serriöst! Men aja ska verkligen försöka skriva mer nu på nästa kapitel och längre...

Föresten, tack för 2k läsare ❤️