Don't hurt me O.M

Kapitel 28

"Fan" säger han högt och jag hör att han hårt sparkar i ett föremål borta vid hallen efter han smällt igen dörren efter sig och jag hoppar till lite av chock. Jag hör att han med hårda men snabba steg gå mot vardagsrummet och hela jag blir stel. Hjärtat slår dubbla slag, så hårt så att man skulle kunna höra det och tvekandes på om jag ska gå ut dit finns i mina tankar. Kanske ska jag stå här tyst så att han inte märker att jag är här?

"Vart tog du vägen?" hör jag en röst bakom mig chokat säga och jag hoppar till medan ett litet ljud lämnar min strupe. Andan jag inte visste jag höll inne låter jag falla ut med en hög suck medan jag lägger handen på bröstkorgen.

"Shit vad du skräms" säger jag snabbt efter och han ger ifrån sig ett nervöst skratt medan han lägger sin högra hand mot sin nacke.

"Har det hänt något?" Säger jag oroligt och lägger huvudet på sned medan jag kisande kollar på honom. Han kollar upp och släpper handen från nacken och han skakar snabbt på huvudet.

"Jag blev bara orolig om vart du gick och försökte följa efter dig med tappade bort dig"

"Men vem snackade du med? Du såg ganska missnöjd ut" Säger jag tyst och försiktigt, orolig om han ska bli arg över min fråga och nyfikenhet, vilket han inte verkar bli. Han biter sig i underläppen och undviker min blick genom att kolla ner mot ugnen. Hans ögonbryn dras ihop och han pendlar med blicken snabbt över mig och med ugnen.

"Ehm, ska verkligen det där se ut sådär?" frågar han en bit oroligt och pekar på ugnen. Långsamt vänder jag mig om och ser hur marshmallowsen som var vita innan har blivit svarta. Fan jag brände dem.

Snabbt går jag och letar efter grytlappar och finner dem snabbt upphängda vid dem vita väggen och grabbar åt mig dem medan jag snabbt börjar gå till ugnen. Jag öppnar lyckan och varm luft, som bränns mot min hud omsluter mig men jag är snabb med att ta ut plåten ändå och ställer ned den på spisen. Jag vänder mig till Ogge och han står där med armarna korsade över bröstet och man ser tydligt hur mycket han försöker att kväva ett skratt men han kan inte hålla sig då han börjar skratta jätte högt. Medan han står där med sitt underbara skratt så finns tusentals tankar i mitt huvud om hur länge sen det var jag hörde honom skratta. Han skrattar verkligen sött. Hans ögon har sött smalnat lite och hans vita tandrad syns mycket tydligt och jag kan själv inte undgå att le själv.

Hans skrattattack börjar avta steg för steg så istället för att asgarva så ler han bara stort mot mig.

"Vad du stirrar då" säger han glatt och puttar till mig lite i sidan, vilket leder till att en liten rodnad pryder mina kinder. Inte bara mitt ansikte blir varmt utan hela min kropp. Han gör mig riktigt glad ibland och jag förstår varför jag föll för honom och speciellt varför jag inte lämnade honom.

Utan att svara så går jag iväg mot min
"fina "lilla plåt och erbjuder honom att smaka. Allt är faktiskt inte helt bränt så det går ju att äta lite av den iallafall.

Och med en nick från hans håll så tar jag med mig plåten ut till vardagsrummet med honom hack i häl.

Plåten har redan hunnit svalna en bit så jag kan lätt ställa ner den på bordet utan att hämta något underlag under. Ogge nästan slänger sig ner i soffan och öppnar chipspåsen jag bara slängt på golvet med resten av allt godis. Jag går så snabbt som jag kan in till köket för att både hämta glas och kex för någonstans i bakhuvudet på mig tror jag att han ska hinna smita iväg och bara lämna mig här själv. Bara tanken av att han ska lämna mig nu igen gör att det hugger till i magen och nu förstår jag verkligen att jag gillar honom. Han gör sina fel då och då men det gör alla.

"Här" säger jag, ger honom glasen och lägger ner två skedar på bordet och kexen. Han tar emot glasen med ett tack och börjar hälla upp läsken i dem. Noga granskar jag honom. Vaxet från hans hår har försvunnit lite och det ligger en bit över ansiktet. Hans ögon ser jag inte då hans ansikte både är ner riktat och jag står en bit över honom just nu men man ser hans gulliga näsa sticka fram en liten bit vilket får mig att le lite.

"Ska du sätta dig?" Skrattar han fram när han kollar upp mot mig och jag kommer på mig själv stå där och stirra som ett fån men jag gör som han säger och sätter mig i hans famn.

Kex paketet försöker jag öppna men hittar inte öppningen. Jag har säkert snurrar den här flera varv men hittar den verkligen inte och hela jag börjar få panik vilket leder till att jag slänger paketet på bordet. Ogge satt tåligt och väntade på mig med ett flin på läpparna och jag suckar.

"Öppna den själv då" säger jag med händerna framför mig och han gör som jag säger. Mina händer sätter jag snabbt under hakan och lutat mig över bordet med armbågarna i och Ogge börjar leta efter öppningen fokuserat och såklart får han upp den. Jag kollar upp och vänder huvudet till väggen och han skrattar bara ännu mer.

---

Vi sätter här i soffan och myser medan regnat öser ned så att man hör smattrande ljud mot rutan. Jag ligger mellan Ogges ben med en filt om oss och vi båda kollar på teven med chipspåsen i mitt knä men vi avbryts av att det knackar på dörren. Förvirrat kollar jag först på klockan som tyder 23.34 och sedan vänder jag mig om med en rynka mellan ögonbrynen. Han ger mig samma förvirrande blick innan jag tröttsamt och motvilligt reser mig upp för att hasa iväg till dörren. Snabbt rycker jag ner handtaget och utanför står en blond tjej, kanske i min längd och huttrar av kylan.

"Är Ogge här?" Frågar hon förvirrat och kollar bakom mig i dörrspringan. Jag möter hennes blåa ögon och nickar svagt medan jag börjar gå in till vardagsrummet där Ogge ligger kvar med sina gråa mjukisbyxor och sin v-ringade vita tröja.

"Det är till dig" säger jag bara och han är snabb med att resa sig upp för att gå till hallen och kolla men han ger mig inte en ända blick.

Försiktigt och så tyst som möjligt försöker jag gå mot hallen då det ända jag hörde när jag stod i vardagsrummet var mummel. Även om jag går närmare så hör man nästan ingenting eftersom att dem pratar så tyst men vissa få ord kan jag skilja från andra. Men när jag kommer tillräckligt nära så hör jag något som jag verkligen hoppas inte är sant eller att jag hörde fel för de så orden får mitt hjärta att hoppa över flera slag.

"Ogge, det är du som är pappan till barnet! Du måste också ta ansvar för jag kommer inte göra abort!"

Utan att tänka så ställer jag mig bakom Ogge och så fort tjejens blick riktas mot mig så gör hans också det. Han står där helt chockad och hans mun öppnas och stängs flera gånger.

"Det var inte meningen att du skulle höra" säger han i ren panik och jag fnyser till.

"Skulle jag inte höra? Vadå så du hade tänkt ha ett barn bakom min rygg då eller?" Säger jag arg och märker att tjejen ser oroligt på oss, även om jag inte ger henne en blick.

"Nej men det v-" han slutar mitt i meningen av att jag bara snabbt går förbi honom och blondinen med en lätt knuff som hon självklart skulle överreagera med och nästan trilla medan jag går ut med Ogge hack i häl efter mig med mitt namn som gång på gång upprepas.