Jag vaknar av att någon hostar från långt avstånd. Jag spärrar upp ögonen hastigt av vana men vet sedan bara att det är Ogge som spyr.
Försiktigt kliver jag ur sen stora sängen och går ner för den vita trappan med trötta steg. Till höger av min sida ser jag toa dörren öppen och en liten bit av ryggen i spegeln.
Försiktigt går jag dit för att se hur han mår.
Jag lägger min hand på hans rygg och drar sakta upp och ner. Han vrider på sig och ler ett ursäktande leende.Jag vänder mig om och går till köket för att ge honom lite alvedon och sätter mig vid bordet.
Efter ungefär 5 minuter kommer han och sätter sig framför mig.
"Tack" säger han och stoppar alvedonen i munnen och dricker ur vattenglaset framför sig. Jag ler bara till honom och granskar hans fina ansikte. De blåa ögonen som glänser lite av trötthet och de svullna lite rosa läpparna.
"Vad har hänt här?" Frågar han oroligt efter en stund och tar tag om min arm. Jag kollar på den och ser ett synligt blåmärke lite längre upp.
"Ehmmm" säger jag men får inte fram ett ord. Jag vill inte säga att det var han. Att alla blåmärken han har hittat på min kropp tidigare är han ansvarig för.
" Kay den som har gjort det här ska jag döda" säger han strängt och kollar mig i ögonen. Jag försöker att undvika hans blick men han tar tag i min haka.
"Kay, vem har gjort det" säger han oroligt och jag skakar snabbt på huvudet.
"Ingen" mumlar jag tyst.
"Du gråter babe, snälla säg vem det var"
"Nej jag gick bara in i bordet igår" säger jag och ler försiktigt samtidigt som jag drar bort de oväntade tårarna under ögonen.För vad annars skulle jag svara? Att varje natt han kommer hem så våldtar han mig och slår mig? Nej tror inte det
YOU ARE READING
Don't hurt me O.M
FanfictionSvordomar hörs svagt men tydligt i mina öron medan hasande steg går i trappan. Nervöst sitter jag här, försvarslös och rädd för inte ens en enkel mening kan ändra på hans ilska