Don't hurt me O.M

Kapitel 11

Ännu en till dag på jobbet. Ogge kom aldrig hem igår och jag börjar bli rädd. Tänk om han har lämnar mig helt. Tänk om jag aldrig mer kommer att få se honom. Att han kanske nu är där hemma och packar ihop alla sina saker och drar medan jag går här med musik i öronen en solig dag och påväg till jobbet.

Jag svarade aldrig på Alecs meddelande igår. Jag var för rädd om Ogge skulle få reda på något. Han har skickat ett godmorgon idag men jag har inte svarat.

Snabbt är jag framme vid de lilla caféet som ligger vid stan. Det är inte som espresso house där alla är inne men vissa dagar kan det vara många här och vissa dagar lite färre. Själv skulle jag mer säga att det här caféet var mycket mysigare än ett "offentligt" café.

Jag hänger av jackan på krocken vid kassan och stoppar ner mobilen i bakfickan. Eftersom att jag är själv här just nu så tar jag bara och gör en kopp te till mig eftersom att jag inte hann dricka eller äta något imorse.

Klockan är strax efter 10 och dörrklockan plingar till och jag höjer blicken dit för att snabbt kunna gå till kassan om det skulle kunna vara en kund men det var det inte. Eller en kund kan man väll säga att det är men inte något som jag skulle föredra att kalla honom.

"Herre Gud Nikki förlåt förlåt förlåt det var inte meningen" säger han med gråten i halsen. Han nästan springer fram till mig och kastar sig fram för en hård kram som jag nästan kvävs av.

Glad blir jag verkligen. Det var riktigt länge sedan Ogge faktiskt var nykter och kärleksfull så tacksam blir jag verkligen men snabbt släpper han kramen och drar bort några tårar som har skapats under ögonen.

Chockad som jag är så står jag bara kvar och vet inte hur jag ska reagera.

"Förlåt för att jag var otrogen och förlåt för vad jag gjorde igår" snyftar Ogge fram och jag nickar bara.

Jag försöker få fram några ord eller ett ljud åtminstone men det går inte. Jag står bara här och rör lite på munnen som om jag iallafall försöker prata men snabbt så hör jag dörrklockan plinga till igen och Alec kliver in genom dörren med ett leende på läpparna. Så fort jag ser honom så ler jag stort mot honom och Ogge vänder sig om mot Alec och jag ångrar mig snabbt.

"Vi ses kanske sen nikki" säger Ogge sorgset och går men jag hinner inte stoppa honom.
Vadå kanske? Vad fan har jag gjort nu?

------------------------------------------------------

Förlåt för att jag har vart så dålig på att uppdatera på sistone men hoppas att ni gillade det här kapitlet iallafall lite. ❤️