Don't hurt me O.M

Kapitel 19

Går dagen med Ogge var jätte mysig men tyvärr kunde han inte ikväll då han skulle iväg till någon kompis.

"Nikki!" Nästan skriker Filip på mig och jag rycker till.

"Du får ta nästa beställning" säger ha stressat och går iväg. Suckande går jag till kassan och bemöts av en trött Alec.

"Hej" säger jag glatt med ett stort leende på mina läppar och han kollar upp från sina skor till mina ögon och man ser hans blåa påsar under ögonen. Jag kisar lite mot honom och lägger huvudet på sned men säger inget om hans trötthet.

"En latte tack" säger han bara snabbt och jag nickar och ska ta betalt. Jag känner hur en hand läggs på min axel och jag vänder mig snabbt om och ser Isabella där med ett leende som jag besvarar.

"Jag kan fixa det så länge" säger hon och går iväg till kaffe maskinen för att fixa latten till en väntande Alec på andra sidan bänken.

"Har det hänt något?" Frågar jag rakt på sak av ren nyfikenhet.

"Nej jag är bara väldigt trött" säger han men kollar inte på mig utan på Isabelle och granskar varenda rörelse hon gör. Lite avundsjuk blir jag. Han ska kolla på mig sådär och inte Isabella.
Okej Nikki ta det lugnt du är ju ihop med Ogge såklart Alec får kolla på vem som helst hur han vill.

"Här" säger Isabelle till Alec och Alec säger något som tack tillbaka och går och sätter sig vid ett bord.

"Shit vad snygg han var!" säger Isabelle och spärrar upp ögonen för honom.

"Han är inte singel"

"Oj förlåt det var inte meningen, förlåt ni kanske är ihop det var int-"
"Nej nej vi är inte ihop, men det är bara det" där tar mina ord slut och jag kliar mig i nacken

"Han gillar inte tjejer, alltså eh han är homosexuell" säger jag snabbt och hon nickar lite besviket. På riktigt Nikki?

Snabbt blickar jag bort mot Alec som smuttar lite på sin latte och kollar oavbrutet på sin mobil. Det är något speciellt med honom, något som gör att jag bara inte kan slita blicken ifrån honom, men jag blev tvungen att sluta kolla på honom för att han kollar upp mot mig. Han måste ha märkt att jag har stirrat på honom men hur länge vet jag inte.

Jag kollar försiktigt dit igen och han kollar fortfarande på mig och ler lite. Jag försöker le tillbaka men det ser nog mer ut som om jag ska spy. Jag kollar ner och skakar på huvudet för mitt lilla försök för att le. Snabbt för att inte göra något mer pinsamt så går jag in till ett annat rum bakom kassan för att hämta mer kaffebönor. Jag kollar snabbt på hyllorna och just de kaffebönorna jag ska ha står ju självklart på den högsta hyllan jag inte når till. Det är nackdelen med att vara kort ibland men jag börjar nästan klättra över alla hyllor för att nå upp. Jag får precis grepp om påsen till de kaffebönor jag ska ha och jag ska precis klättra ner men då trillar alla hyllor och ett högt dån hörs. Sekunden efter ligger jag på golvet med massa bönor av olika färger runt om mig.

"Vad fan gör du?" säger en röst och så fort jag kollar upp så ser jag Alec som rusar in och när han ser mig så brister han ut i skratt.

In därefter kommer Filip in och kollar underlikt på mig med huvudet på sned. Jag får inte så mycket hjälp av honom då han bara skakar på huvudet och går ut därifrån. Arg verkar han i alla fall inte vara.

Alec räcker fram sin hand och jag greppar tag i sen. Han drar upp mig hastigt så at jag nästan trillar på honom. Vi står farligt nära och jag harklar mig för att sedan backa och han kliar sig nervöst i nacken.

"Hur fan ska jag göra nu då?" skrattar jag och blickar bak till alla bönor som ligger på det gråa golvet.

"Ja, du kommer i alla fall inte kunna spara det här nu så det är väll bara att slänga" säger han och ger mig en medlidande blick. Min mun blir lite sne men går bara ut och hämtar en damsugare.

Medan jag dammsuger så står Alec bara lutad mot dörrkarmen och inspekterar mig. Lite irriterad blir jag men jag vill inte säga något för att jag gillar det lite.

"Så, klar" säger jag, släpper ner damsugaren och slår ihop mina händer. Alec står kvar på samma ställe som förut.

"Skulle du vela gå ut och äta idag?" Han frågar rakt på sak och man märker att det var det som han stod och undrade över när jag dammsög. Jag blev lite chockad av hans fråga och kunde därför inte ge ett svar.